Gräver du din grav med tänderna?

När vi blir hungriga längtar vi efter mat. Vi hungrar inte efter speciella näringsämnen utan vi har en generell önskan att få inta föda. Det betyder, ATT VI VILJEMÄSSIGT MÅSTE SE TILL, att vi verkligen förser oss med alla de drygt 40 näringsämnen som kroppen fordrar för att fungera optimalt. Salt och vatten är enda undantagen - dessa två näringsämnen längtar vi efter via törst och saltsug. Risken att man äter fel är större ju mindre muskelarbete man utför, ju färre kalorier man förbrukar.

Via kolhydrater, fett och proteiner tillförs kroppen energigivande ämnen. Proteinerna och i viss mån även fett har en dubbelfunktion i detta sammanhang. De är såväl energigivande som livsnödvändiga, essentiella. Detta betyder att proteiner, som kroppen skulle vilja använda för nybyggnad av celler, i stället tas i anspråk som energikälla om energibehovet för stunden ej är täckt på annat sätt.

Stillar Du Din hunger genom att enbart äta kolhydrater blir Du visserligen mätt men kroppen blir ej belåten - inga livsnödvändiga näringsämnen kom med vid den måltiden. I detta sammanhang vill jag påpeka, att mättnadseffekten är klart underskattad när det gäller viktnedgång!

Fett förser oss även med livsnödvändiga fettsyrorna i omega3 och omega6-familjerna. Dessa kan kroppen ej tillverka själv. Fett behövs även för att ta upp vitaminerna A, D, E och K från maten. Fett spelar viktig roll för hur maten smakar - många aromämnen är fettlösliga och fettet framhäver dessa smakämnen. Matens konsistens påverkas av fettet.

För ett halvt sekel sedan började man ana ett samband mellan högt kolesterol i blodet, intag av fett och frekvensen av hjärt- och kärlsjukdomar. Jämfört med idag var kunskaperna om kolesterol då högst begränsade. Men läkemedelsindustrin anade pengar och tog snabbt fram läkemedel, som kunde sänka totalmängden kolesterol och Livsmedelsverket gick ut med rekommendation om att minska fettintaget. Idag är det extremt lönsamt att rekommendera kontroll och begränsning av blodfetter - läkemedelsföretaget Pfizer till exempel säljer världens lönsammaste läkemedel, kolesterolsänkaren Liptor, för runt 12 miljarder dollar årligen!

Kunskaperna om kolesterol är numera breda och djupa och har gett en helt annan syn på relationen fettintag/risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Livsmedelsverket har tagit ett steg bakåt och talar nu om att det är viktigt att äta rätt sorts fett, mera omättat och mindre mättat.

"Skär bort synligt fett från skinka, kassler och entrecòte, använd ej stekpanna, släng bort stekfettet i ställt för att hälla det på maten" heter det bland annat fortfarande i rekomendationerna. Föråldrat! Man har aldrig kunnat visa, att mindre kolesterol i maten ger bättre hälsa! Inte heller har mediciner, som minskar upptaget av kolesterol i tarmen gett någon positiv effekt!

Idag känner kolesterolforskare väl till hur det hela hänger ihop. Men många, som tidigare rekommenderat att äta fettsnålt vill inte ens inför sig själva erkänna att de haft fel under alla år. Kostråd är religion och pengar. Läkemedelsföretagen liksom stora livsmedelsföretag vill inte ge upp stora delar av sin gigantiska marknad utan stöttar Livsmedelsverket i sin förlegade syn på fett i kosten.

Att kolesterolvärdet totalt stiger om man äter mycket mättat fett gäller fortfarande - men man vet ej varför så sker. Men cirka 80 av det kolesterol kroppen hanterar bildar den själv i levern. Äter man mer kolesterolrik mat bildar kroppen mindre kolesterol och tvärtom. Utan kolesterol i kroppen skulle man snabbt avlida och kolesterol är en viktig byggsten för våra könshormoner, för kortisol liksom för vitamin D.

Kroppens utomordentliga förmåga att anpassa sig till olika situationer gäller naturligtvis även kosten. Ett faktum, som passar dem särskild väl som uppnått sin "trivselvikt" - möjligen ännu bättre dem som överskridit den utan att själva veta om det. Märkligt nog är det nästan bara överviktiga personer som pratar om "trivselvikt". Fenomenet kan möjligen knytas till att det alltid är svårt med viktreduktion. Det innebär krav på karaktär och förmodligen även på radikal omläggning av både matvanor OCH ANDRA VANOR. Samma förståelse för vikten möter inte dem som är underviktiga. Här försöker omgivningen "känna sitt fulla ansvar" och tjatet blir många gånger påfrestande. Till detta kan läggas, att det för den underviktige många gånger inte är frågan om matovanor. Det är mer fråga om att tillgodogöra sig intagen föda utan att sjukdom föreligger i bilden. Fenomenet att förneka någons övervikt skall ställas mot tjatet på den underviktige. Den mesta undervikten kan knappast räknas ha sin upprinnelse i bantningshysteri hos tonårsflickor.

Av Mats Hägglöf 18 mar 2009 12:29