Ingjuta självkänsla – skolans viktigaste uppgift

Skolans primära uppgift är att förmedla kunskap! Självkänsla och självrespekt skapas i genuina och harmoniska familjeförhållanden. De som har ansvar för att barnen får en sund självbild är de föräldrar som satt barnen till världen. Om dessa föräldrar inte förmår att leva upp till sitt föräldraransvar så är det deras fel om det går snett för ungarna. Inte skolans eller samhällets fel. Allt annat är struntprat!

I nattens välbefinnande av tystnad så upplevs tankar och värderingar alltmer tydligt än i dagens brus. Vi på Sourze är inte unika mer än i våra åsikter ibland, det som är givet för många känns fel av vissa, sådant lär vi få leva med att jag har rätt och du har fel som är själva kärnan i varje diskussion. Vad underbart det känns att du har fel i dina åsikter och mina är de som gäller, vilket är själva målet som måste uppnås och helt fanatiskt på en dels händer. Syftet med ett forum som Sourze är i och för sig att ventilera åsikter men knappast att pådyvla någon med ens uppfattning om saker och ting allt ska vara frivilligt. Att Sourze är en propagandakanal för politiska ideal går inte att misstaga sig på som under stundom är rena valdebatten. Det känns så skönt att få stå på sidan om och veta med sig att inte tillhöra dessa omtalade partier, ja det känns rumsrent att ha ryggen fri som ger mig ett övertag mot alla som är styrd av partiernas politik, att få gå sin egen väg är att föredra som alla skulle pröva på mellan varven. Tänk att få göra yttringar som inte har någon politisk hemvist och komma med egna åsikter är som klappat och gjutet på forumet. Alltid blir någon förvirrad av att höra fräscha åsikter som får en och annan att tänka till och det finns det" ex antal som får sin aha-upplevelse av att höra sådant de aldrig har tänkt på. Nåväl men det är ju bara jag Utforskaren som för ett ovanligt resonemang för många som tas emot oftast helt oförstående, emedan en och annan tänker till och omedvetet går in på samma resonemang men med lite annorlunda meningar men i sak detsamma som jag redan har sagt. Inte för att jag vill göra mig märkvärdig och förmer än någon annan så får jag oftast rätt i mina åsikter även om det dröjer en tid och det är för mig själva motivet varför jag skriver på Sourze att kunna tillföra något som i förlängningen kan bli till nytta och glädje, för det mesta jag skriver är av välvilja att väcka folk som kanske sover bort sina liv med fel uppfattning om livet. Detta är sagt av ren självkänsla för att vi människor behöver varandra som Sourze också är ett bevis för.

En glasklar artikel! När jag var barn var skolagan fortfarande i bruk och värst med att få en örfil av läraren var nog att den signalerade att man var dum o värd detta straff?
Att man kunde svaret på alla frågorna men var så osäker att man inte vågade säga svaren högt då man började stamma av rädsla.Att de vuxnas förnedringtaktik gav en tydlig signal till de andra i klassen:henne kan ni mobba så mycket ni orkar:hon har inga föräldrar som kan klaga o hon är helt värdelös. Att behöva kräkas varje morgon av skräck för att gå till skolan fast man läst alla läroböcker till sista sidan samma dag man fick dem.
Skolan borde givit mig o alla andra utsatta barn en fristad o en självkänsla. Jag har predikat för mina egna barn sedan dag 1 att ni är enormt unika o ovärdeliga oansett vilken väg ni väljer i livet.Ni behöver inte prestera någonting för att få ett värde:det är ni födda med. Ett människovärde som är unikt för varje individ o som ingen kan komma o tumma på.

#5 Sunny, vuxna som sviker barns grundtillit begår ett av de värsta brotten jag vet. Jag blir så förbannad och ledsen när jag läser det du skriver om din skolgång.

5/ Sunny, Din berättelse är nog inte unik för den situation som rådde i skolorna på 1950-talet förmodar jag att det var. Gudskelov är den typen av pedagogik ett minne blott.

Journalisten Elisabeth Höglund har varit i rampljuset med anledning av hennes medverkan i "Förkväll" i Tv4. Lämpligt nog kommer nr3 av tidningen Må Bra med ett avslöjande reportage om hennes sorgliga uppväxt. Förutom att Elisabet mobbades svårt i skolan från 9 års åldern saknade hon bekräftelse från modern. "Jag längtade så efter att få beröm av mamma" säger hon. Det fick hon aldrig, trots att hon nästan alltid hade full poäng på alla skrivningar. Detta resulterade bl.a. i en felaktig kroppsuppfattning så att hon tycker sej vara tjock och ful ... Experten Mia Törnblom kommenterar artikeln och påpekar att "Få föräldrar ger sina barn en inre trygghet"- Då är skolans roll desto viktigare för dessa barn.

Jocke-sourzal/det du tar upp är ren fakta och än har man inte kommit fram till grundproblemet.

Jocke #12 Jag har ingen anledning att misstro dej - jag har ju sett fenomenet på närmere håll - liknande upplevelser av livet finner du på hela skalan från barndom till livets slut, även om de mest exrema yttringarna du pekar på kommer till uttryck i ungdomsåren då livets vara som mest står på spel. Nu ser jag inte feminismen som enda orsaken till missförhållandena - det finns många samverkande faktorer i det sk. moderna samhället som i första hand styrs av marknadens lönsamhetsideologi - inte av välvilja, kunskap och rimlig livskvalitet. Jämstäldhet som sådan anser jag borde vara en självklarhet - könskvotering som ide låter som ett skämt - kunskap och andra lämpliga egenskaper som gagnar uppgiften borde vara det utslagsgivande - men visst "gubbighet" och "kärring" dito borde folk i allmänhet hålla sej för goda för. Men framför allt tror jag att vi måste skifta fokus på begreppet lönsamhet - det handlar inte om pengar,,, det handlar om liv...

Här är en intressant länk för dig Bizon, hoppas jag. Hur det det som skulle bli en öppen och rättvis debatt/politik, blivit en opportunistisk och enögd och diskiminerade politik, i spåren av Schymans m.fl:s totalvinklade genusvansinne!
Länk: genusnytt.wordpress.com

Ja Jocke Amestys initiativ kan tyckas märkligt och kanske det handlar om det mycket framgångsrika kapandet av alla möjliga plattformar från moderörelsen för dagens sida -feminismen. Men jag oroas inte så mycket då folk i allmänhet i viss mån börjar vakna och mer och mer börjat inse att det mer handlar om makt än att bry sej om människors verkliga livssittuation och vad som orsakar brister i tillex. jämlikhet mellan människor. De erfarenheter jag talar om är det jag sett i mitt arbete och bevittnat i min umgängeskerets och stämmer rätt väl med det du pekar på. Men som sagt - jag tror att det är farligt och kontraproduktivt att hänskjuta hela problematiken till en företeelse och ytterligare göra frågan om jämstäldhet till en könsfråga. Vi oavsett kön är som fiskar som simmar i samma vatten - hur skulle du beskriva detta vatten om du vill göra ett försök?