Jag ska aldrig mer gnälla på sjukvården

"I Sverige måste du beställa tid för att bli sjuk". Det är vad jag brukade säga till mina vänner utomlands. Jag syftade på hur svårt det var att få tid hos sjukgymnasten när jag fick diskbråck. När det gäller svensk sjukvård har jag alltid varit en riktigt gnällspik som ständigt hittade fel på hur vårt sjukvårdssystem fungerar. Det gällde allt från att få ett recept till det idiotiska systemet man har hos vårdcentralerna. Du ringer upp och aldrig får tag på någon. Du får en telefonsvarare som berättar för dig vilken tid någon sjuksköterska kommer att ringa upp dig! Man slänger ned luren och ofta blir förbannad. Det känns som man måste "tidsplanera" sjukdomen för att anpassa sig till byråkratin. Men när jag för en kort tid sedan drabbades av hjärtinfarkt och hamnade på Södersjukhusets avdelning 51 fick jag svälja all min tidigare kritik av svensk sjukvård. För en bättre och mer omsorgsfull behandling än den jag fick kan man inte förvänta sig någonstans i världen! Jag kommer således att aldrig någonsin mer gnälla på sjukvården!

Redan i ambulansen på väg till sjukhuset kände jag att personalen verkligen brydde sig om mig. Det handlade inte om att de bara gjorde sina jobb utan de var totalt engagerade och det handlade inte heller om någon särbehandling pga att jag är en s.k. kändis - ambulanspersonalen kände inte ens igen mig eftersom jag inte heter "Billy" Butt på min legitimation. De skulle få mig till sjukhuset så fort som möjligt, med så lite fysisk besvär för mig som möjligt och de strävade efter att anlända till sjukhuset med en fullständig bild av vad som hade inträffat. Trots att jag hävdade att det kunde handla om en matsmältningsbesvär behandlade ambulanspersonalen mig som hjärtpatient. De visse bättre än jag - och de hade rätt! Infarkten var ett faktum.

Efter att läkare vid akutmottagningen hade konstaterat att jag hade fått en hjärtinfärkt hamnade jag uppe på hjärt avdelning 51 med sköterskan Maria och hennes kollegor som mina övervakare. Låt mig nu säga att jag har rest runt denna jorden många gånger och jag har bott på femstjärniga hotell såväl som att jag blivit välbemött av många, men den behandling som jag fick under mina 5 dagar hos Maria & Company går inte att jämföra med någonting annat i världen. De här tjejerna och killarna är mer eller mindre besatta av att till varje pris omhänderta sina patienter. Det spelar ingen roll vem du är eller vad du har för bakgrund - är du deras patient skall du behandlas med största omsorg. De är totalt besatta av en hängivelse som jag aldrig tidigare har sett i Sverige. Man ringer på klockan och sköterskan dyker upp inom 30 sekunder, ibland snabbare, och när de lovar någonting håller de sina löften. Du får klart för dig att de vet vad de pysslar med och du bara lyder dem och litar på dem. Du lägger ditt liv i deras händer.

Nuförtiden får hjärtpatienter gå hem efter 5 dagar. Tekniken är modern och man behöver inte ligga längre på sjukhuset. När min tur kom att åka hem blev jag förvirrad. Tryggheten där var så stor att jag nästan blev rädd för att behöva åka därifrån. Jag frågade Maria "Kan jag inte få stanna någon dag till?", men det proffs som hon är visste att det var okej för mig att åka hem.

Tack Maria och gänget på 51:an. Ni är riktiga proffs! Jag lovar att jag aldrig ska gnälla över svensk sjukvård igen och framför allt kommer jag aldrig att glömma er och hur ni tog hand om mig under de fem svåra dygn då jag utmanade döden, men blev räddad av er.

Av William Butt 24 okt 2006 16:38