Jag har ingen frihet längre
Det är nog sant, som Lenin sa, att friheten är en borgerlig fördom. Jag känner mig helt frihetsbedrövad.
Jag är ett bussåkande miffo - bli ett du med!
Ja, jag erkänner - jag är en av de där galningarna som frivilligt går upp en halvtimma tidigare och tar bussen till jobbet och lämnar min "älskade" bil hemma.
Jag är född kvinna - och det skäms jag inte för!
Vi finns, vi kvinnor som haft det dåliga omdömet att skaffa barn med fel man och som faktiskt får dra ett dubbelt lass själva - och i allmänhet har vi väldigt lite tid över att föra en organiserad kvinnokamp. Vi har nog med vår privata.
Jag såg en annons och nu är jag på väg till Afrika
"När jag var liten och någon frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor var mitt svar någon som gör fred på jorden."
Jag - en misslyckad pedagog
Jag vill så väl, men det blir så fel. Och så har jag ungefär världens sämsta tålamod kombinerat med alltför höga krav. Låter jag som den perfekta lågstadiefröken?
