Jag ber för Sverige

Ja, var och en har sin tro. Och det som binder en ganska stor grupp människor samman i världen, är också en gemensam tro på Gud. Vi som har en gudstro, vet att den inte ska förknippas med hat och utanförskap. Den ska förknippas med kärlek. Så den har inte så mycket med böcker att göra, den är en slutsats, att det är till en högre makt vi måste förlita oss.Det är så det känns för mig. Och det är en gåva jag fått, som jag ser det. Inget jag blivit påtvingad. För mig är alla religioner lika- ett sökande efter Gud. Det är min enkla slutsats, eftersom vi människor, verkligen inte är oss själva nog.
De panteistiska naturreligionerna har sina bilder och symboler kanske, men ser till en högre makt med respekt. Jag skulle vilja kalla den makten Gud. Dvs. Gud är ingen person han/hon, utan själva hela skapelsen. Så är det också för mig.
Jag ser inte alls religionen som ett hinder, men det är ju jag det.

Pia ??? "Vi som har en gudstro, vet att den inte ska förknippas med hat och utanförskap." - "Den ska förknippas med kärlek." Det är just det jag menar med starkt generaliserande diktat från en formellt troende person som utgår från att alla "troende" tror lika dant. Kan du föreställa dej att en del troende har svårt att få ihop en tänkt guds försök att dränka sin skapelse i någon sorts besvikelse för att dom använder sitt förment fira val till att just välja fritt - och att hur människooffer och livets fundamentala lidande ska förknippas med kärlek?

Antagligen så var väl Babtisterna lite mindre utagerande. Jag hör väl egentligen till hednaskaran men lämnar frågan om Guds existens/ icke existens öppen. Det jag har svårt för är andliga politruker som påstår sig helt tvärsäkert veta vad Gud vill, det är baske mig ett brott mot budet att inte missbruka Guds namn. Det kan ingen veta, helt säkert. Eftersom tro egentligen inte handlar om det rationella medvetandet utan är en slags intiutiv känsla så är jag mer motaglig för andlig kommunikation genom musik. JS Bach kallas ju inte för inte för den 5 evangelisten.

Låter lite som upplägget till "Life of Brian" filmen som var så rolig att den förbjöds i mitt forna hemland. Apropå teologisk takhöjd.

# 23
Ja, det kan jag.
Men jag förstår inte varför människor tänker att livet alltid måste vara rätt och fritt från lidande? Det är just det den panteistiska uppfattningen går ut på, att Gud finns i allt. Även i det onda då. Det är inte Guds fel, att människor krigar, råkar ut för olyckor eller blir sjuka. Gud är ju ett koncept på världsalltet. Detta är vad världsaltet innehåller och för det mesta är det människan själv som styr allt elände som krig tex. Gud är inte en gubbe som sitter och lyssnar med sitt , vad det nu heter, på vad alla i hela världen säger. Jag fattar absolut inte hur man kan tro det. Sen, de människor som startar krig, verkar vara omöjliga att stoppa. De har ingen andlig insikt eller de misstolkar skrifterna. Guds ord är ju till för att hjälpa, inte för att förstöra. Det är människorna själva som väljer att förstöra och förgöra.De lyssnar inte varken till sig själva eller till någon annan.Exempel: Irakkriget.

#30 Du tror väl inte vikingarna hittade på sin mytologi helt själva? Där finns åtskilliga lån från romersk och grekisk mytologi. Det som inte känns helt bekvämt idag var ju att asatron tillät människo offer. Så så mycket för den ödmjukheten.

Pia #25 Bra, för det är där problemet ligger. Även med det tänkta val gud enligt den judiskt/kristna/muslimtron som med lite olika tolkning ändå går ut på att den mänskliga synden går att sona med lidande. Redan i utdrivningen från paradiset dömdes den felande kvinnan till att föda sina barn i smärta och hennes medlöpare att äta i sitt anletes svett - det senare har i viss mån misstolkats då man fått för sej att vi ska äta tills vi svettas. Du säger att det inte är guds fel att människor krigar, osv" - nja det kan jag inte hålla med om om vi utgår från tron att det är en omnipotent gud som skapat allt och vetat vad den gör. Du ser samma grymma krig över allt i naturen - myror så väl som getingar mördar och skövlar för att komma åt det dom är ute efter - hela naturen är totalt genomsyrad av den ätandets förbannelse som styr allt liv - det är väl det du kallar för "koncept"? Sedan vet jag inte vad du stödjer dej på då du säger att "guds ord är till för att hjälpa, inte för att förstöra" inte heller vilka gudsord du menar. Jag lever i den övertygelsen att det är våra handlingar och inte våra ord som visar våra verkliga avsikter. Och vad i handling menar du att gud visat viljan att hjälpa sin skapelse? Är det vår fysiska kropps förmåga att framställa smärtlindring om kroppen skadas - vad har då de gjort sej skyldiga till som tvingas framleva sina liv i ständig plåga? Och som inte kroppens lidande vore nog - betänk alla förluster som är en del av livsverkligheten - jag tycker att det är ett ganska så galet koncept om du frågar mej. Som exempel på att det är människan som väljer en destruktiv livshållning tar du irakkriget - men det visar ingenting annat än att människans instinktiva natur som är lika dan som andra från mänskligt inflytande skiljda arter typ steklar, vildhundar, och allt som försöker rodda sin överlevnad under de betingelser skapelsen erbjuder lyder samma destruktiva kall - den egna rasen, arten, familjen, klanen, folket och landet osv i tillämpliga delar före all annan hänsyn. Det är djungelns och livets lag vilket är en del av skapelsens uttryck.

Forts #34 I det fallet upplever jag att svenska folket i allmänhet har en öppen attityd till att säga sin mening så länge det inte hotar dom själva. Det kan till exempel vara känsligt på arbetsplatser och i en del offentliga sammanhang att alltför exhibitionistiskt deklarera sin tro eller politiska hemvist. Att hänga ett av världshistoriens mest kända tortyr och avrättningsredskap om halsen och därigenom deklarera sin kristna övertygelse kan för många verka väl magstarkt - liksom att bära andra religiösa eller politiska symboler som kan uppfattas stötande då det som i hakkorsets fall förknippas med ett av världshistoriens största massmord. Att vi reagerar på liknande vis då vissa religiösa kulturvarianter envisas med extrema beklädnader har förmodligen med ovana och oförmåga att hantera det vi inte känner oss förtrogna med - det är inget unikt för svenskarna och reaktionen kan faktiskt vara både positivt nyfiken eller försiktigt avvisande - så även rent livsfarligt handgripligen förkastande. Jag har blivit stenkastad på en gång i turkiet och som jag redan berättat i en annan tråd använd som varnande exempel i middagsbönen på en kamelmarknad i Atlasbergen. Jag har också blivit hembjuden och väl omhändertagen som av människor som sett ett besök av en främmande långväga resenär som en ren ynnest och en intressant händelse i vardagen. Människor är så olika vilket ju gör livet rätt spännande. Samma sak har hänt här i sverige så jag tillskriver inte detta folk mer negativa egenskaper än andra.

-Linda, du säger att du ber för Sverige - Då måste du redan blivit bönhörd!! Själv är jag både multisjuk och fattigpensionär men inte tycker jag att vi har det så uselt i Sverige som din artikel speglar - Tvärtom faktiskt! Vi ligger väldigt bra till i jämfört med många andra länder ... Men bed för Romer och bed för Pakistan och många, många andra stackare som är betydligt mycket sämre lottade än vi.

Pia #36 att var och en blir salig på som tro är en villfarelse som inte stämmer med varken evangelierna eller den muslimska föreställningen om salighet - knappast heller med judars övertygelse - däremot är det något man kläcker ur sej utan att ha reflekterat över vad det betyder. I kristendomens fall blir du inte salig annat än genom trosbekännelsen och att du ber om syndernas förlåtelse vilken du inte kan få annat än genom Jesus Kristus - vilket i praktiken utesluter andra föreställningar. Just det förhållandet är en av orsakerna till att jag tar avstånd från dem dogmatiska kristendomen. Nu kan man ju tänka sej att Jesus i sin allmakt på domens dag ger alla amnesti oavsett vilken religion dom tytt sej till eller om dom tvivlat på hela guds konceptet - det skulle i alla fall jag göra i den situationen. Sedan kommer du med ett sådant där tvärsäkert påstående igen som om det verkligen bara finns den sanningen - att vi bär gudstron inom oss - vilka vi? Jag tror inte det gäller alla - gudstro är ett kulturellt fenomen inte ett biologiskt. Menar du att det i varje människa finns en gudstro utan att ett kulturellt gudstrofrö såtts där av någon beskäftigt ansvarslös typ. Jag menar bara att få en gudstro utan att ha bett om den i en värld där allt från det minsta kryp till de största kulturer strider för sin överlevnad ofta med döden som resultat - och allt med en övergripande gud som åser allt utan att ingripa måste få alla som tror på denna gud och dennes förmåga att uträtta något at i praktiken känna sej helt övergivna. Dessutom - om dom tänker efter lite så gör sej denne gud genom att inte ingripa sej skyldig till underlåtenhetssynden som nog kan betraktas som en av de värsta - om vi nu ska tala om synd alltså :- Och så har vi då detta att be, men hallå!? Ser det ut som om böner hjälper - åtskilliga böner ber att krig aldrig ska drabba deras familjer, släktingar eller jorden över huvud taget som så många barn över hela världen bönar om då dom förstått dess vansinne, men vad händer? Dagligen dödas och lemlästas mängder av barn, mammor, fäder och ungdomar stryker med som flugor på en flugfångare - och då pratar vi bara om krig - sedan sker det ju lika mycket till genom naturkatastrofer och olyckor och som ytterligare helvete drabbas människor av en mängd sjukdomar som ofta leder till en lång och plågsam dödskamp. Att under sådana omständigheter tala om att be kan man ju, men är det någon som kan tro att det hjälper? Snarare gör dessa böner mer skada än nytta då det innan människor hunnit få lite distans till dumheten mest skapar besvikelse - förutom den där känslan av övergivenhet. Sedan finns det ju de som tar minsta chans att påvisa att gud visst hör bön - se säger någon "kriget slutade, jag är bönhörd" - men krig slutar då folk blivit krigströtta, folk blir också friska därför att deras kroppar kommit tillrätta med det som förorsakade sjukdomen eller att dom fått en bra medicin - och blir dom inte friska får dom vanligen vara sjuka tills dom dör. Jepp sånt är livet och vi är alla dömda till livstid...