Vad ska man med sex miljoner till?

Det har blåst upp till en mediastorm kring höga chefers löner och bonusar. Men eftersom det är högern som har makten över media så är det som vanligt vänstern som får huka i blåsten. Kajsa Ekis Ekman skrev en intressant artikel i DN om vänsterns dilemma. Vänsterns åsikter kopplas alltid ihop med något förkastligt: Palestinarörelsen med antisemitism och så vidare. Motsvarande gäller inte för högern. Arbetsgivarnas representanter i AMF är det mycket tyst om. De går helt fria. Den här AMF-soppan är en guldgruva för pressen. Mycket att skriva om och dessutom har man hittat en syndabock. Borgarpressen letar bland fotfolket och hittar många moderatröster som kan skälla på LO-basen.

En viktig fråga har kommit bort i den allmänna debatten. Som gammal fattiglapp så undrar jag hur de högavlönade är funtade. Vad gör de med sina stora löner? Hinner de verkligen sätta sprätt på alla sina miljoner? Om jag har fem miljoner i årslön, vad ska jag då med en extra miljon till? Jag begriper ingenting. Att de inte skäms! Sex miljoner i lön, ja, det skulle kunna delas upp i sex årslöner på vardera en miljon. Eller 20 årslöner á 300 000. Det skulle jag tycka var mycket mer förnuftigt. Och jag undrar också: Tror de verkligen själva att de är värda de där sex miljonerna? Men de som jobbar i bank- och fondvärlden har förstås inga hämningar. Deras liv går ju ut på att lura folk och gynna såna som tar stora risker. Inte heller får de nåt straff för att ha gett dåliga råd.

Men ingenting kommer att förändras i den ekonomiska världen. De som har möjligheter kommer att fortsätta att sko sig på de lågavlönade. Och med den allt hårdare arbetsmarknaden så blir det extra tufft i framtiden. Och jag ser ingen som kan ändra i utvecklingen. Ingen som på allvar propagerar för samarbete i stället för stenhård konkurrens. Vänsterns ideologi ligger i ruiner. Där finns ingen som har lyskraft nog för att få folk att tänka om. Det finns tre makter som styr Sverige: Den politiska, den ekonomiska och den massmediala makten. Och i alla tre har högern makten. Det finns inget som talar för nån förändring. Men eftersom det är allmän rösträtt här i landet så har folket bestämt sig för att slå sig ned vid borgarnas dukade bord. Det finns inga genvägar till paradiset, däremot till helvetet. Dit är vi på väg.

Och nu har jag skrivit in några rader i debatten om höga löner. Men mina rader betyder inte mycket, ja mindre än ett muspip i en storm.

Av Lennart Karlsson 31 mar 2009 10:25