Kan jag kalla mig svensk nu?

Ända sedan jag kom till Sverige 1972 har jag känt, att hemma är Canada och att ingenting någonsin kommer att ändra på det, men igår satt jag och tittade på Allsång på Skansen och till min förvåning märker jag hur glad jag blir när jag ser Robban Broberg. Jag blir förvånad över att jag kan känna glädje i att kunna känna igen och tycka att vi två haft med varandra att göra flera gånger förr. Han har roat mig många gånger vid olika tillfällen, sedan ser jag Nanne Grönvall som sprattlar med benen och är lite Sveriges svar på Tina Turner, även vi har ett förflutet gemensamt. Jag har sett, lyssnat och gillat det hon gjort och den glädje hon spritt omkring sig, under flera år. Vidare ser jag Abba Benny vid ett piano, vars musik jag dansade en av mina första tryckare till cirka 1974-75, även han känns som en del av det förflutna och det som kan knytas till mitt liv. Sen kommer Tommy Körberg som jag blev så besviken på när han körde onykter, lite därför att han var min stora idol efter att ha sett honom i Malmö spela Röde orm, med ögon så närvarande, och det sjöng om hans själ när han stod på scenen några meter från mig, pekade på just mig på första raden och skrek "Horkarl" varvid en fritidsledare som satt bredvid mig sa "Det var mig en riktig människokännare". Vi skrattade många gånger åt just den episoden. Han gjorde ett så stort intryck på mig att det kändes personligt när han hade kört full, sån är jag bara.

Robert Gustavsson äntrade scenen i form av Peps Persson, som också följt med mig en bit på vägen i livet, med t ex Tio tunnland betor, och mycket annat. Jag låg kvar i soffan efter Skansen och tänkte lite på när man egentligen kan känna sig svensk, jag menar, t o m när det kommer gamla svenska filmer i svartvitt vet jag vad skådespelarna heter, får man känna sig lite svensk då? Jag frågade min far om just detta en gång när han hälsade på och han berättade att hemma för honom var i Australien, där han bott sedan 1972, och genast kändes det som att jag inte behövde vidhålla någon osagd överenskommelse om att inte överge sitt fädernesland, ett frö såddes och efter Skansen idag måste jag i alla fall säga att hemma för mig är både i Canada och i lika stor grad Sverige, det låter kanske oviktigt men jag kan lova att det är en väldigt stor sak i mitt liv, och jag nynnar på Brobergs låt "...som bara båtar kan."

Av Angus Liddell 08 aug 2007 10:54