Det första jag tänkte var nog ingenting
Efter några dagar, när paniken började nästla sig in i kroppens alla hörn och gömda ställen, så frågade jag mig själv och min omvärld om man kunde dö av sorg?
Skadeglädje?
Med darrande händer öppnade Lea morgontidningen och bläddrade snabbt till familjeannonserna, sedan drog hon med pekfingret över raderna i jakt efter det speciella namnet, men... nä, ingenting.
Ny infrastruktur; hur?
... ingenting styr utvecklingen så hänsynslöst som en uppbyggd infrastruktur och människoskapade produkter. Om artefaktuppsättningen ändras, ändras också relationer, upplevelser och välfärd...
Vad händer nu då?
Efter Asienkatastrofen. Blir det bara nya utredningar som leder till ingenting? Mycket talar tyvärr för det.
