Jag - en svensk utlänning
Jag försöker intresserat följa med i nyheterna "hemma" i Sverige och blir ibland förvånad när jag hör hur många pratar om utlänningar. Bakom skicklig retorik finns ett dolt förakt.
"Jag är sträng för att jag tror på folk"
"I TV-programmet Lyxfällan får jag beröm för hur sträng jag kan vara mot alla dåliga betalare och många surpottor i Sverige njuter av att tillsammans med mig få snörpa på munnen hemma i TV-sofforna. Men jag är sträng för att jag tror där andra gett upp."
Barnen vet inga gränser
För ett tag sedan tuttade några ungdomar i sextonårsåldern på en lyxvilla i Djursholm utanför Stockholm. De var ensamma hemma, pappan var utomlands, så de passade på att bjuda hem ett tjugotal personer, också barn, för att festa.
Lyx för svenska mammor
"Vilken lyx vi har i Sverige som har det här systemet. Inte nog med att man får dagis till de större barnen TROTS att man är hemma med den nyfödda, dessutom får man även fritis till de större."
Sverige har tagit av sig miljöns ledartröja
"Det är oklart varför regeringen vill satsa på att sätta in treglasfönster i Storbritannien, istället för att investera hemma, i något som ger jobb här. Särskilt i ett läge när arbetslösheten i Sverige blir tio procent nästa år."
Kan jag kalla mig svensk nu?
Ända sedan jag kom till Sverige 1972 har jag känt, att hemma är Canada och att ingenting någonsin kommer att ändra på det, men igår satt jag och tittade på Allsång på Skansen...
De fruktansvärda händelserna på Godsmagasinet
De ägde rum hemma på järnvägsstationen då jag var 5-10 år gammal.
