Feminism – osäkerhetens alibi
Hösten 2008 började jag sakta att sprätta upp sömmarna på mitt feministiska engagemang. Motståndet fanns där, men sen uppenbarade sig sanningen. Inte ful, inte skrämmande, utan befriande. Feminismen var ett uttryck för en osäkerhet jag bar inom mig.
GE KANSKE ALDRIG UPP Del 1.
Nånting Säger Mig Att Den Som Alltid Länge Fått Vara Ensam och Fattig Eller Sjuk. Till Sist Får Känna Stor Glädje i Sin Kropp och Själ. Sinne Och Ande....
Ansvaret som ingen orkar bära
"Jag kanske anser att jag ÄR ansvarig för mig själv och för den värld jag hjälper till att skapa varje stund i mitt liv, men jag tar inte det ansvaret till mitt hjärta."
Skolan: Sprang för långsamt för att bli psykolog
Det finns ett yrke sm jag vill ha: psykolog. I skolan var jag inte tillräcklig snabb på att springa för att få högsta betyg. Det hindrar mig från att bli psykolog. Känns inte det absurt?
Guillou på stranden
Jag borde ha vetat bättre än att ta med mig Aftonbladet sedan mitt förra besök på stranden. Min världsbild, där Guillou inte är annat än arrogant, har just slagits i spillror.
Jag såg en annons och nu är jag på väg till Afrika
"När jag var liten och någon frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor var mitt svar någon som gör fred på jorden."
Nu är det krig!
Spindlar och småkryp fyller säkert sin funktion i naturens kretslopp. Men jag tillåter dem inte att bo hemma hos mig.
