Vad jag VET om Catrine da Costa

Jag har just läst ledaren på Sourze om "styckmordet" på Catrine da Costa. Jag har också sett tv-filmen, nu äntligen, men det blev jag inte klokare av.

Jag hör till dem som följde rättegången och har följt saken på ganska nära håll i alla de här åren. Jag kände Catrine om än helt ytligt. Vi umgicks delvis i samma kretsar under den här tiden. Jag blev starkt tagen av hennes öde. Jag kände också Hanna när boken "Catrine och rättvisan" skrevs. Hanna var och är en hederlig kvinna. Hon trodde 1000 procent på det hon upplevde som sanningen. Mycket av boken kan inte ifrågasättas. Inte ens av de som ansträngt sig enormt och dit hör Jan Guillou. Jan är enligt min mening en enormt duktig journalist och en usel deckarförfattare och faller i debatten ibland på sin egen arrogans. Silverryggar brukar göra det. Så är det i det här fallet. När det handlar om klass och könsperspektiven berättar Hanna bara hur det fungerar. Då som i dag. Men i sakfrågan så VET ingen hur det ligger till. Då som i dag.

Jag känner även Leif G W Persson och vet att han är nästan sjukligt hederlig och att han är helt övertygad om de här männens oskuld. Eftersom han sitter på flest fakta i landet genom sitt unika arbete där alla dörrar står öppna för honom så kan han inte avfärdas alltför enkelt. Det som jag själv VET är sant är att de här läkarna var kända kunder hos många i sexbranchen. Det är å andra sidan väldigt många män och gör ingen till mördare. Jag VET också att de flickor som kunnat berätta om detta nekades att vittna. En kvinnlig polis som vittnade om samma sak avfärdades. Men vad kunde någon ha sagt utöver det att killarna var igenkända? Ingenting.

Spekulationerna nådde stormstyrka bland oss unga kvinnor i branchen och alla sexarbetare pratade rättegång under flera år men ingen av oss kunde ens i andra eller 3:e hand minnas ett enda fakta som kunnat vara till hjälp. Ingen vet ännu i dag ens när och var Catrine dog eller vem som behållit hennes huvud. Risken är stor att vi heller aldrig får veta. Tiden arbetar ju emot sanningen.

Jag trodde på läkarnas skuld under rättegångarna. Efteråt kom så många andra fakta fram att jag sedan dess känt rimligt tvivel som det heter. Jag tror att den ene läkaren kan ha mördat sin fru och ser i dag likheten med Knutby. Men detta var ett "nyttomord" med helt privata motiv. Begår man sådana mord sysslar man inte med lustmord. Men vet vi ifall mordet på Catrine var ett lustmord? Det kan ha handlat om privata saker: pengar droghandel eller en urspårad relation. Möjligen utpressning.

Att ett barn på 18 månader inte kan vittna i en mordrättegång i efterhand genom sin mamma vet vi i dag. Det var inte svårt att märka moderns hämndlystnad under rättegången. Inte när den pågick o inte i efterhand. Där fanns ett hat som nästan kändes fysiskt närvarande.

En annan sak VET jag. En liten flicka förlorade sin pappa under den där rättegången liksom Catrines små barn redan förlorat sin mamma. Jag såg dokumentären och även den andra om kvinnojouren och Bellas döttrar och slogs av hur tidstypiska de här sakerna varit. Hela 80-talet så jagades häxmästare, häxor och pedofiler som ritualmördade små barn på löpande band i de svenska skogarna. Barnpsykologer och andra som borde vetat bättre hängde på trenden. Argumentationen varkade tagen ur en 1600-talsroman.

Man blir vanmäktigt arg när en del vill göra halloweendramatik av de övergrepp som begås av helt vanliga män utan häxbrygder men utan all empati. Vi utsatta räknas liksom inte: Det är inget rafflande med våra våldtäkter. De är lite solkiga och vardagsgrå. Men jag kommer att undra resten av mitt liv hur sanningen kring Catrine såg ut. För Catrines anhöriga är detta en mardröm att aldrig komma til punkt o inte få begrava en intakt kropp.

Av Sunny Börjesson 19 maj 2005 09:30