Vem är nyktrast i jul?

Om en dryg vecka är det julafton. Redan för tre veckor sedan var det full kalabalik i släkten; alla ringde och undrade "när" inte "om" jag och min kära sambo skulle dyka upp. Alternativen som radas upp för oss är å ena sidan trevliga med massor av människor som älskar oss och som vill äta god mat med oss. Å andra sidan är det som att välja mellan pest eller kolera. Frågan är, vem kan man förvänta sig är nyktrast i jul? Av alla de hem som min och sambons släkt är spridda i så är det ont om sådana där man kunde vänta sig att folket inte drack sig berusade, i år igen.

Julen är tänkt att vara en vacker högtid som kantas av förväntan och infrielse av önskningar. Jag önskar mig en vit jul, och då menar jag inte vit så som i vit av snö, men jag förväntar mig inte att få det om vi åker till något av de hem som så gärna vill ha dit oss.

Ändå är vi lyckligt lottade, jag och sambon. Vi är vuxna och har ett eget hem där vi själva kan välja vad vi vill och inte vill ska ingå i vardag eller firande. Alla kan inte det. Vi var en gång barn, och då kunde vi inte välja. Det finns fullt med barn därute som inte kan välja bort fulla föräldrar ännu, för de är för unga och beroende av dem. De upplever säkerligen samma ångest som jag gör, jul efter jul, med skillnaden att de inte kommer undan orsaken till den. Inte till jul, inte någonsin förrän de är vuxna och flyger ut. Då ska de pröva sina vingar, bara för att inse hur klippta de blivit.

Av Susan Utriainen 19 dec 2003 13:45