Frihet hänvisas det till. Frihet för mig är inte att redan vara så avtrubbad att jag redan har tagit första steget mot ett missbruk och hävdar min rätt att röka på och spruta in. Minsta lilla knarkbit man på nåt sätt stoppar i kroppen är det första steget. Därefter kan man inte säkert veta var det slutar. Det, mina damer och herrar, är ingen frihet.
Knarkförespråkarna säger att de har kontroll, de kan själva välja när de vill knarka, de behöver inte knarka hela tiden, utan har full koll och bara partyknarkar lite. Det är de svaga människorna som inte klarar sig och blir beroende. För oss som inte knarkar är det ett löjeväckande påstående. Om de som knarkar mycket är väldigt svaga, vad är då de som knarkar lite jämfört med oss som inte knarkar alls? Svaga.
Om man har sån kontroll på sig själv att man kan knarka när man vill ter det sig för mig underligt att man inte kan låta bli hela tiden. Det måste vara uppenbart för alla som är normalt funtade att det går åt helvete för så många. Det går att gå ut i vilken stad som helst och se på människans största förnedring. Oförmågan att kunna ta hand om sig själv. Senast igår kväll såg jag en man hasa sig fram över torget mot sina pundarkompisar, oförmögen att stå på benen. Är det frihet kära vänner? Nej, det är den sanna bilden av vad droger gör.
Anledningen till att man börjar knarka är väl kanske typ lika många som det finns gör det. Anledningen till att några inte kan hantera det är inte heller klarlagd. Men det är klart att ingen ser sig själv som den som inte kan hantera knark. Alla vill ju vara stora och starka.
Det brukar populärt pratas om lätta droger och tunga droger. Det är bullshit. Har man fastnat i ett missbruk av något slag sitter man ju fast och har problem. Då spelar det ingen roll om det är hasch eller heroin. Ingen av de drogerna kan säljas med argumentet att de erbjuder frihet. Sitter man fast sitter man stenhårt oberoende av vilken drog det är. Här brukar argumentet att kaffe är beroendeframkallande ofta komma upp. Det är lätt skrattretande. Kaffe är ju inte direkt känt för att medföra några skador, även om tanter med kaffedarr inte är att leka med. Mycket allvarligare än så blir det inte. Det är därför det är rätt lugnt på cafeér och barn till kaffedrickare sällan behöver gå i terapi hela livet.
Det hävdas att hasch minsann bara är en lätt drog som det inte finns några dokumenterade dödsfall av. Vem bryr sig om dödsfall så länge någon mår dåligt av det. Och då syftar jag inte främst på knarkaren själv utan på de närstående.
Om man inte så ihärdigt försvarar cannabis och likt en idiot skriker att det inte är farligt för det bara är organiskt bensin är också organiskt, men ändå farligt att förtära så kan man ur forskarrapporter utläsa några symtom. Några exempel är att under själva ruset försämras processer som används vid självkritiskt tänkande och det är därför man tror att man är så kreativ och smart när man är påverkad. Det beror inte på att man är det. Vidare försämras funktioner man har rätt stor nytta av i vardagen. Nämligen språket, förmågan att dra korrekta slutsatser, minnet och förmågan att sätta samman delar till helheter. Bland annat. Lite skämtsamt kanske man skulle kunna säga att när man har ådragit sig de här symtomen är det inte konstigt om man vill röka på och känna sig lite bra.
De som först märker av sviterna av ett haschbruk är knappast brukaren själv utan omgivningen. En omgivning som går två framtider till mötes. En bittrare där tillståndet blir värre och de ser sin anhörig glida längre och längre bort. En bättre där det tas ett tag i kragen och man kliver ner från knarktrappan igen. Rädslan för återfall kommer dock alltid att finnas kvar. Inget av dessa känns särskilt kul.
Visst är det så att det finns de som kan slicka i sig lite LSD då och då och så är det inte mer med det. Men man ska absolut inte utgå från det. Utgå från att det går åt helvete, att det är du som masar dig fram över torget i din stad så har du en mer realistisk bild över vad knarket kan göra med människor. Och för att avglamourisera så kanske vi borde se partyknarkande för vad det är också. det är ett knarkande det också. Inte finare eller snyggare på något sätt.
Nu du bubblar av ilska över att jag vill ta ifrån dig din frihet att knarka och gå på moln med risken att falla stenhårt och vill ta i ordentligt och säger att alkoholen dödar minsann 6000 svenskar om året, borde inte den förbjudas då?!
Då säger jag att jo, det borde den. Det skulle glädja mig. Jag dricker inte alkohol. Inte kaffe heller för den delen. Jag är fri.
Av Elin Lundgren 27 mar 2002 15:15 |
Författare:
Elin Lundgren
Publicerad: 27 mar 2002 15:15
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå