Du har rätt att vara kräsen på arbetsmarknaden

Håller med Fröken Ann! - Nu är det nog så att det finns folk som klarar slitet i Grottekvarnen! - Samt vars fritid är något mera divergerad än vad Fröken Ann tror! - Det skall de som är "allergiska" mot arbete vara tacksamma för! - Så att dom därigenom bereds tillfälle att "förverkliga" sig själva! - På gott,eller ont! - Tror man däremot,som Fröken Ann,att fritiden är till för att dricka öl med kompisarna,då är det fara på färde! - Utbildning ger en möjlighet att få det jobb man trivs med! - Är man däremot "tappad" som liten,kanske t.o.m. med huvudet före,ja,då får de som står ut med "grottekvarnen" stå för fiolerna! - Mvh.

Visst kan man vara kräsen på arbetsmarknaden om man besitter en utbildning och kompetens eller erfarenhet som är efterfrågad, annars...tja..

Det finns två ytterligheter. Ena är att man är så kräsen att ingenting duger. Ingen utbildning duger inget jobb duger heller. Det är denna ytterlighet som de flesta som har jobb verkar tro att de flesta som som saknar jobb tillhör. Den andra ytterligheten är att man inte är kräsen alls. Man sliter så mycket på jobbet att man blir sjuk. Man vågar inte säga ifrån om arbetsförhållandena är dåliga. Man utbildar sig så länge att man inte får "betalt" för denna utbildning ifråga om lön. Dessa människor som tillhör denna ytterlighet mår inte särskilt bra och går antagligen in i väggen.

De flesta hamnar nog någonstans emellan. Jag var farligt nära den där andra ytterligheten. Jag hade en lång utbildning, som jag inte fick något jobb inom. Min utbildning efterfrågades inte trots att mina manliga klasskamraters utbildning fungerade bra databranschen så jag valde att arbeta som lärare. Under tio år "gjorde jag rätt för mig". Jag accepterade dåliga arbetsförhållanden eftersom jag inte kunde bli fast anställd. Lönen blev också låg av samma anledning och jag utestängdes från möjligheten till löneförhandlingar. Jag var tyst och snäll och gjorde vad som efterfrågades av mig. Och det slutade med att jag gick in i väggen. Jag hade antagligen mått mycket bättre idag om jag hade varit lite mer kräsen och ställt krav.

Efter en tid som "allergisk" mot arbete läs sjukskriven och sen arbetslös så har jag nu ett arbete som ger dåligt betalt deltid, men som är så mycket bättre på många sätt. Numera vågar jag ställa krav och att vara kräsen. Jag studerar också vid sidan av för att få möjlighet till ett arbete där jag både kan vara kräsen och få bra betalt. Och ingen "grottekvarnsarbetare" behöver betala detta för mig.

6/ Jag kom på att jag ljög nyss. Jag har naturligtvis haft barnbidrag för mina barn och när jag studerade så hade jag ju studiebidrag - så lite bidragstagare har jag också varit. Dock tycker jag generellt att bidrag skall destineras till sjuka, gamla och barn - inte till människor som inte vill arbeta p.g.a. att de inte tycker att det är roligt.

GunnarL: Jo man borde verkligen "göra rätt för sig", men i mitt fall blev det på bekostnad av min egen hälsa. Jag kommer aldrig att klara av stress på samma sätt som jag gjorde tidigare. Har fortfarande problem med närminnet och humöret. Mina arbetsförhållanden förändrades drastiskt när jag fick en ny chef och eftersom jag inte hade rätt som icke fastanställd att påverka mina arbetsförhållanden eller att vara kräsen om du så vill så resulterade det i en sjukskrivning på 6 månader. Med bättre arbetsförhållanden och rätt att säga ifrån hade jag antagligen fortfarande mått bra.

Sen beträffande bidrag. Du nämner barnbidrag. Du och jag har betalat till detta barbidrag med skatter så i den meningen är det inte ett bidrag. Likadant är det med a-kassa. Du betalar in en summa till den varje månad för att få den. Studiebidrag har visserligen en liten bidragsdel, men visst betalar du varje månad en stor summa pengar på det lån som du antagligen behövde för att studera. Att konsekvent kalla alla ingående summor för bidrag är ofta missvisande. Du kallar ju inte din lön för bidrag. Varför kalla a-kassa för det? Det är ju faktiskt dina egna pengar.

GunnarL: Jag kan naturligtvis inte vara säker på att det berodde på mitt kön att jag inte fick jobb inom databranschen. Jag är en person och man kan inte dra några statistiska slutsatser på bara mitt fall, men jag kan berätta om några saker som jag har upplevt.

1 Gick en webbutvecklarutbildning på ett företag. Jag var enda tjejen och kom in på utbildningen efter arbetsprov som jag klarade av riktigt bra. Databasprogrammering var min starkaste sida och fick under utbildningen utföra de projekten i skarpt läge gentemot andra företag som krävde kunskaper inom sql. När företaget som hade utbildningen skulle anställa var jag inte ens påtänkt. De två kvinnorna som redan var anställda på företaget, en administratör och en programmerare. Administratörens arbetsuppgifter bestod bl a i att städa toaletterna och att koka kaffe. Programmeraren fick till stor del ägna sig åt administrativa sysslor.

2 Den tjänst jag har idag får min manlige kollega med bakgrund som industriarbetare fler uppgifter som kräver datakunnande än jag får efter kandidatexamen inom informatik och tio års erfarenhet som lärare inom olika dataämnen.

3 När jag nu, vid sidan om mitt nya arbete, arbetar inom mitt eget företag. Och då köparen av tjänsterna inte vet vem som ska utföra tjänsterna. Då verkar jag mer lämpad för jobbet än när jag tidigare sökte jobb.

Vem vet, kanske beror skillnaden inte på kön. Det finns kanske andra förklaringar. Hade inte tänkt att göra detta till en fråga om könsskillnader.

Poängen var att jag uppfattade det så fel eller rätt och det var en av anledningarna till at jag stannade kvar i ett yrke där jag inte mådde bra.

10/ Så bra AEVelin, Då är vi fullständigt överens.

GunnarL: Jag misstänker, som du nog också gör, att det är stor skillnad på arbetsplatser som domineras av unga män än andra arbetsplatser. Och som domineras av kvinnor också naturligtvis. Den arbetsplats jag refererade till i punkt ett dominerades verkligen av unga men. Under vissa lektioner vi hade verkade lärarna t ex glömma bort att jag satt där och ägnade sig åt könsdiskriminerande skämt. Är nöjd med de kunskaper jag fick där dock. Har stor nytta av dem i mitt nystartade företag.

Exemplet i punkt två. Jag har en kvinnlig chef, som visserligen är gift, men är fånigt förtjust i min manliga kollega, vilket kan spela in i fördelningen av arbetsuppgifter;.

15/ Jag önskar dig lycka till med ditt företag Nexa! Att din kvinnliga chef inte är att lita på befäster bara min väl ingrodda fördom att fruntimmer inte är att lita på förutom min hustru förstås. Du får ha det bra och tack för samtalet - för nu skall gubben syssla med lite annat. Jag glömde säga att jag önskar dig en glad midsommar! Livet är i allra högsta grad värt att leva.

16/ Ok Anarkisten - släng några miljoner på genusvetenskapen då. Alltid retar det någon...Svenska kyrkan får inga bidrag - den är självförsörjande genom 7 millioner människors medlemsavgifter. De förtryckta kvinnorna finns inte - fråga Jocke S-43!