Valt inlägg:
Det finns två ytterligheter. Ena är att man är så kräsen att ingenting duger. Ingen utbildning duger inget jobb duger heller. Det är denna ytterlighet som de flesta som har jobb verkar tro att de flesta som som saknar jobb tillhör. Den andra ytterligheten är att man inte är kräsen alls. Man sliter så mycket på jobbet att man blir sjuk. Man vågar inte säga ifrån om arbetsförhållandena är dåliga. Man utbildar sig så länge att man inte får "betalt" för denna utbildning ifråga om lön. Dessa människor som tillhör denna ytterlighet mår inte särskilt bra och går antagligen in i väggen.
De flesta hamnar nog någonstans emellan. Jag var farligt nära den där andra ytterligheten. Jag hade en lång utbildning, som jag inte fick något jobb inom. Min utbildning efterfrågades inte trots att mina manliga klasskamraters utbildning fungerade bra databranschen så jag valde att arbeta som lärare. Under tio år "gjorde jag rätt för mig". Jag accepterade dåliga arbetsförhållanden eftersom jag inte kunde bli fast anställd. Lönen blev också låg av samma anledning och jag utestängdes från möjligheten till löneförhandlingar. Jag var tyst och snäll och gjorde vad som efterfrågades av mig. Och det slutade med att jag gick in i väggen. Jag hade antagligen mått mycket bättre idag om jag hade varit lite mer kräsen och ställt krav.
Efter en tid som "allergisk" mot arbete läs sjukskriven och sen arbetslös så har jag nu ett arbete som ger dåligt betalt deltid, men som är så mycket bättre på många sätt. Numera vågar jag ställa krav och att vara kräsen. Jag studerar också vid sidan av för att få möjlighet till ett arbete där jag både kan vara kräsen och få bra betalt. Och ingen "grottekvarnsarbetare" behöver betala detta för mig.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?