Pappa Staten kan inte ersätta en riktig förälder

"Jag ser bara ett underligt feministisk perpektiv". Så det kanske inte längre är "pappa staten", "utan mamma staten"? "Storemor ser dig!" Men det var ju du som skrev den där om "skära brösten av moder jord", var det inte samma "perspektiv", iaf metodik?
Dock, nu är nu, och den här artikeln är helt relevant det var innehållet i den förra också iofs! Men i detta tidevarv görs inga utvärderingar och förklaringar som kan störa det PK-samhälle vi lever i, "det underliga statsfeministiska perspektivet". Tvärtom feminist-pappan staten Reinfeldt vill att kvinnor/mammor skall gå upp i heltid, men hindret skyller han helt PK på männen/papporna! Avslutningsvis:
"Psykisk ohälsa hos barn har fördubblats på 10 år" Barnprogram i SR
Bra artikel!

Lustigt nog var min första reaktion bara på rubriken densamma som Jockes. Att barnbidrag och dagisavgifter borde vara bruttolönsanpassade är självklart för mej - detta "lika för alla" som inget annat är än sociademokratiskt mjäs som de som redan har slickar i sej med ett knappt leende - en spottstyver mer eller mindre för dessa spelar ju som bekant mindre roll, men som bekant vill mycket ha mer. Däremot skulle en fördelning från de som har till de som har det knappt betyda en hel del. Att begränsning av dagisgruppernas storlekar är nödvändig är även det självklart, särskilt nu då dagisarna ofta drivs privat och i vinstsyfte, liksom att personalen måste vara så dimensionerad och ha lämpliga egenskaper och utbildning för att kunna eftersträva att dagistid också blir kvalitetstid. Jag är inte orolig för eventuella anknytningsförluster då jag är övertygad om att bra och kärleksfulla föräldrar ger sina barn vad dessa behöver för att även i sin tur bli bra och kärleksfulla - däremot vet jag att det finns barn som inte har det så lyckligt ordnat och som på dagis och skola med god personal får lite av sina behov tillfredsställda. --------- Att vi borde prata om vilket samhälle vill vi ha är ju sant vilket också görs, men inte med den folkliga förankring som skulle behövas. Politikerskrået är alltför kära i sin makt för att verkligen våga släppa in folket i politiken - vilket titt som oftast resulterar i att folkliga initiativ körs över, men kommer i politikernas tappning några år senare OBS egen erfarenhet. -------- Så har vi då detta med "Pappa Staten" jag ser mer ett uttryck för matriarkatets maktambitioner i det du beskriver om vi nu nödvändigtvis ska könsbestämma kapitalistisk och marknadsliberal grundsyn som i stort och generellt går ut på - av var och en det mesta möjliga. Du har rätt i det du säger att "Det finns alltid konsekvenser, men jag måste ställa ditt påstående om att vi som samhälle har valt att anamma en splittringens politik" mot påståendet i början av din artikel att politikerna tycks tycka och tänka allt konformare oavsett partitillhörighet. Hur går det ihop? Kan det vara de demokratiskt fattade besluten du talar om och att medborgarna valt andra karriärer och grillaftnar framför det politiska engagemanget? Sedan påstår du att "vi tror att kvinnas jämställdhet måste betalas med våra barns och nästa generations vuxnas hälsa", men det tror vi nog inte. Den bieffekten är nog mer att tillskriva misstagskontot. Som människor vet vi inte var gränserna går och därför blir det lite feltänk ibland och just de konsekvenser du talat om - vilka då orsakssammanhangen står klara vi kan lära oss av är värdefulla som erfarenheter då nya vägval ska göras. Men jag är helt övertygad om din maggropskänsla "att det går att lösa jämställdhetsekvationen och säkra våra barns psykiska och fysiska hälsa" och då bara genom att respektera människans basala behov, samt i möjligaste mån sträva mot ett rättvisekonsekvent samhälle. Personligen lever jag hellre i ett kärleksfullt samhälle som går under på grund av sin kärlek än i ett konkurrenssamhälle "ala dagens" som går under på grund av den huvudlösa egoismens "a´la´s kamp mot alla" - om nu något absolut måste gå under :-

Ja Jocke jag vet att vår grundsyn inte ligger så långt isär OBS utan att fjäska :- Hur som helst så har jag svårt att vara helt pessimistisk då jag vet att ungar dels har en fantastisk förmåga till självläkning och även förstått att många barn självmant och som veritabla tryffelsvin letat upp personer som kompenserat för en frånvarande eller missbrukande mamma eller pappa. Men samhället är år helvete då det gäller att skapa verklig livskvalitet som generell företeelse - dock utifrån vissa lyckligt lottade ansvarsfullt kärleksfulla föräldrars vilja och möjlighet att ordna det så bra som möjligt för sina ungar har jag sett då jag jobbat i barnomsorgen hur man ordnar med hämtning och lämning så att det ska motsvara sitt barns specifika behov eller gränser. Men som sagt alla är inte så lyckligt lottade - lönsamhetspiskan viner över våra ryggar och särskilt de som har låga löner eller förköpt sej på materiella attribut ligger illa till då det gäller att ta vara på sej och sin familjs verkliga intressen. Beträffande mina ungar så har det varit just språkfärdigheterna som fått styra och deras vilja att hänga med kompisarna på gatans vanor. Du ska veta att det inte är helt roligt för hemmaungarna att gå och vänta på kompisarna hela dan - då är det bättre med ett par timmar dagis så länge det är kul. Småbarnstiden är trots allt tämligen kort tids nog så och vanligen för snart väcks de små livens intressen för annat än vad föräldrarna kan hänga med på även om vi gör så gott vi kan vilket ju inte annat är än i sin ordning och livets gång. Vad värre är är det systematiserade ansvarsövertagandet som sätter föräldrakärlek och föräldraomsorg helt ur spel - nu har jag personligen inte sett så mycket av det, men jag vet att andra har andra erfarenheter - vad jag också vet är att både soc. och skolfunktionärer kan göra misstag liksom även föräldrar som av dylika skäl blir överkörda med en splittrad familj som följd. I vissa fall blir därför omsorgen om barnens väl deras ve. Har du någon pejling på några proportioner där - jag har mer erfarenhet av de små sammanhangen som del av kontaktfamilj för ungar som verkligen behöver det vilket även min äldsta dotter ägnar mycket tid åt. Från det perspektivet är det mer förståeligt att synen på "föräldern" som det bästa alternativet i alla lägen helt enkelt förefaller oriktigt då en och annan förälder är en katastrof - och vad om inte staten ska borga för det nödvändiga ansvaret genom att ekonomiskt möjliggöra för goda krafter som har tid och hjärterum över för en behövande unge och naturligtvis följa upp detta så att det blir så bra som möjligt. Jag är rätt säker på att du har synpunkter på detta, men att du också ser nödvändigheten av ett närvarande samhälle för allas bästa - hur det sedan ska utformas kan definitivt diskuteras.

Hallå, och tack för responsen! ----- Först av allt vill jag säga att jag i allra högsta grad är feminist om nu någon skulle fått för sig nåt annat. Jag drömmer om en helt annan värld som är väsenskild från den vi lever i nu och det är med foten i den världen som jag skriver, vilket förstås kan göra det svårt att förstå mig som skribent ni som läser vet ju inte hur "min värld" ser ut. ---- Jag "slåss" för både män och kvinnor, gamla som unga. Det blir så lätt att framförallt män känner sig hotade av feminister och med ens skriker "manshatare". Jag hatar verkligen inte män! Tanken är för mig löjeväckande. ---- Det är nästan omjöligt för mig att bemöta det ni kommenterat tyvärr eftersom jag t ex inte ser pengar som en faktor i min drömvärld. Jobb kommer inte heller att finnas med på det sätt som de gör idag. Dagis kommer inte att existera över huvud taget. Politiker - vad är det? Och så vidare. :- ---- Vänligen Linda

"Jag ser bara ett underligt feminstiskt perspektiv..." Lite underligt blir det då även att ändå kalla sig "feminist". Men den blir ju märligare och märkligare... Bara vi får bort den från staten så. Radhus ja, men alla har inte råd idag att en är hemma. Tyvärr. Sedan är det visst bra, ja nödvändigt att drömma om ett annat samhälle. Det gör jag med. Men man får nog ta en sak i sänder...

10 Jag definierar inte "feminism" alls. Varför skall jag hålla på med sånt? Inte mitt gebit. Och det är ju andra så "duktiga" på, som synes?!?
Men det finns förstås viss innehållsförteckning på olika håll. Fast se upp för bäst före datum! Den kan ha gått ut!

12 Jamen det är förstås upp till er anhängare av endera falangen att definiera "feminism"! Och jag har läst diverse, och kritiserat en del, det enögda kvinnliga könsperspektivet t.ex. Men vill du har mer, så får du läsa min artikel!
"Våra svenska feminismer" här på soourze. Var öppen för satir, eller ta något lugnande innan! Eller så kanske du håller med om "underlig feminism"? "Särart" finns med.
Länk: sourze.se

14 Tackar mjukast Bizon! Lite har man ju forskat i ämnet...och försökt muntra upp det. Väntar nu med spänning på vad Galactica kan ha att säga...Du eftersökte ju mina definitoner G! Du hoppar väl inte själv av hipp som happ!? Kan också nämna som lockbete att faktiskt en feminist, som varit aktiv här ibland, uppskattade artikeln!

#16 "Nu har inte jag tid för detta mer." Den retoriken känns igen. Haha. Går inte diskussionen i subjektets ledband så PANG! igen med dörren så det sjunger i karmen. Citat G//Det är nästan omjöligt för mig att bemöta det ni kommenterat tyvärr eftersom jag t ex inte ser pengar som en faktor i min drömvärld. Jobb kommer inte heller att finnas med på det sätt som de gör idag. Dagis kommer inte att existera över huvud taget. Politiker - vad är det? Och så vidare.//sc. Men hallå! Var det i den söta törnrosasömnen som din artikel kom till? "Pappastaten" begreppet dök väl då bara upp som ett tillfälligt mardrömstema kan jag tro. Nåväl, kan man inte diskutera dagens verklighet därför att den inte överensstämmer med den egna drömvärden, och inte med engagerade debattörer för att dom inte faller in i den förväntade medjamarkören så undrar jag varför vederbörande feminist över huvud taget yttrat sej? Inte handlar väl det om "respekt för kvinnans värde" ändå? I så fall tror jag att ett litet missförstånd uppstått. Respekt för människors värde och det oavsett kön ser jag sällan från den här typen av feministretorik. Hur lämpligen bestämma den här presenterade särartsfeministens undergruppstillhörighet? Ett visst drag åt Feminista egocentrica kan spåras med tanke på att kritik mot feminism utan vidare diskussion dömts ut som "kvinnoförakt", men med tanke på att detta gjorts mot bakgrund av objektets drömtillstånd skulle jag vilja införa detta ex under Feminiesia somiasis tidknappia. I vart fall tills det behagar vakna.

"Men enögd statfeminism är vinklad könsrasism". Ja det är ju ungefär vad du själv påstår, eller hur Galactica!? Ha det så bra, Särartade Linda Galactica!