Valt inlägg:
Ja Jocke jag vet att vår grundsyn inte ligger så långt isär OBS utan att fjäska :- Hur som helst så har jag svårt att vara helt pessimistisk då jag vet att ungar dels har en fantastisk förmåga till självläkning och även förstått att många barn självmant och som veritabla tryffelsvin letat upp personer som kompenserat för en frånvarande eller missbrukande mamma eller pappa. Men samhället är år helvete då det gäller att skapa verklig livskvalitet som generell företeelse - dock utifrån vissa lyckligt lottade ansvarsfullt kärleksfulla föräldrars vilja och möjlighet att ordna det så bra som möjligt för sina ungar har jag sett då jag jobbat i barnomsorgen hur man ordnar med hämtning och lämning så att det ska motsvara sitt barns specifika behov eller gränser. Men som sagt alla är inte så lyckligt lottade - lönsamhetspiskan viner över våra ryggar och särskilt de som har låga löner eller förköpt sej på materiella attribut ligger illa till då det gäller att ta vara på sej och sin familjs verkliga intressen. Beträffande mina ungar så har det varit just språkfärdigheterna som fått styra och deras vilja att hänga med kompisarna på gatans vanor. Du ska veta att det inte är helt roligt för hemmaungarna att gå och vänta på kompisarna hela dan - då är det bättre med ett par timmar dagis så länge det är kul. Småbarnstiden är trots allt tämligen kort tids nog så och vanligen för snart väcks de små livens intressen för annat än vad föräldrarna kan hänga med på även om vi gör så gott vi kan vilket ju inte annat är än i sin ordning och livets gång. Vad värre är är det systematiserade ansvarsövertagandet som sätter föräldrakärlek och föräldraomsorg helt ur spel - nu har jag personligen inte sett så mycket av det, men jag vet att andra har andra erfarenheter - vad jag också vet är att både soc. och skolfunktionärer kan göra misstag liksom även föräldrar som av dylika skäl blir överkörda med en splittrad familj som följd. I vissa fall blir därför omsorgen om barnens väl deras ve. Har du någon pejling på några proportioner där - jag har mer erfarenhet av de små sammanhangen som del av kontaktfamilj för ungar som verkligen behöver det vilket även min äldsta dotter ägnar mycket tid åt. Från det perspektivet är det mer förståeligt att synen på "föräldern" som det bästa alternativet i alla lägen helt enkelt förefaller oriktigt då en och annan förälder är en katastrof - och vad om inte staten ska borga för det nödvändiga ansvaret genom att ekonomiskt möjliggöra för goda krafter som har tid och hjärterum över för en behövande unge och naturligtvis följa upp detta så att det blir så bra som möjligt. Jag är rätt säker på att du har synpunkter på detta, men att du också ser nödvändigheten av ett närvarande samhälle för allas bästa - hur det sedan ska utformas kan definitivt diskuteras.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?