Valt inlägg:
Lustigt nog var min första reaktion bara på rubriken densamma som Jockes. Att barnbidrag och dagisavgifter borde vara bruttolönsanpassade är självklart för mej - detta "lika för alla" som inget annat är än sociademokratiskt mjäs som de som redan har slickar i sej med ett knappt leende - en spottstyver mer eller mindre för dessa spelar ju som bekant mindre roll, men som bekant vill mycket ha mer. Däremot skulle en fördelning från de som har till de som har det knappt betyda en hel del. Att begränsning av dagisgruppernas storlekar är nödvändig är även det självklart, särskilt nu då dagisarna ofta drivs privat och i vinstsyfte, liksom att personalen måste vara så dimensionerad och ha lämpliga egenskaper och utbildning för att kunna eftersträva att dagistid också blir kvalitetstid. Jag är inte orolig för eventuella anknytningsförluster då jag är övertygad om att bra och kärleksfulla föräldrar ger sina barn vad dessa behöver för att även i sin tur bli bra och kärleksfulla - däremot vet jag att det finns barn som inte har det så lyckligt ordnat och som på dagis och skola med god personal får lite av sina behov tillfredsställda. --------- Att vi borde prata om vilket samhälle vill vi ha är ju sant vilket också görs, men inte med den folkliga förankring som skulle behövas. Politikerskrået är alltför kära i sin makt för att verkligen våga släppa in folket i politiken - vilket titt som oftast resulterar i att folkliga initiativ körs över, men kommer i politikernas tappning några år senare OBS egen erfarenhet. -------- Så har vi då detta med "Pappa Staten" jag ser mer ett uttryck för matriarkatets maktambitioner i det du beskriver om vi nu nödvändigtvis ska könsbestämma kapitalistisk och marknadsliberal grundsyn som i stort och generellt går ut på - av var och en det mesta möjliga. Du har rätt i det du säger att "Det finns alltid konsekvenser, men jag måste ställa ditt påstående om att vi som samhälle har valt att anamma en splittringens politik" mot påståendet i början av din artikel att politikerna tycks tycka och tänka allt konformare oavsett partitillhörighet. Hur går det ihop? Kan det vara de demokratiskt fattade besluten du talar om och att medborgarna valt andra karriärer och grillaftnar framför det politiska engagemanget? Sedan påstår du att "vi tror att kvinnas jämställdhet måste betalas med våra barns och nästa generations vuxnas hälsa", men det tror vi nog inte. Den bieffekten är nog mer att tillskriva misstagskontot. Som människor vet vi inte var gränserna går och därför blir det lite feltänk ibland och just de konsekvenser du talat om - vilka då orsakssammanhangen står klara vi kan lära oss av är värdefulla som erfarenheter då nya vägval ska göras. Men jag är helt övertygad om din maggropskänsla "att det går att lösa jämställdhetsekvationen och säkra våra barns psykiska och fysiska hälsa" och då bara genom att respektera människans basala behov, samt i möjligaste mån sträva mot ett rättvisekonsekvent samhälle. Personligen lever jag hellre i ett kärleksfullt samhälle som går under på grund av sin kärlek än i ett konkurrenssamhälle "ala dagens" som går under på grund av den huvudlösa egoismens "a´la´s kamp mot alla" - om nu något absolut måste gå under :-
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?