Jag är en kortrandig människa

Min viktigaste karaktärsegenskap är att jag är kortrandig. Motsatsen till det är förstås att vara långrandig. Jag känner en del långrandiga personer. Sådana som aldrig slutar prata. De kan hålla på i timmar. Till slut måste jag säga ifrån att jag måste hem och mata katten. Det är likadant med skrivande människor. De kan bre på sida upp och sida ner. Vem orkar läsa sådana aktstycken? Jo, möjligen de som är lika långrandiga.

Nej, jag har ingen energi för långrandighet. Här gäller det att koncentrera sig på det väsentliga. Inget svammel i onödan. Har jag inte fått fram vad jag vill ha sagt på 20 rader så har jag misslyckats totalt. Jag begriper mig alltså inte på författare. Att de bara orkar svamla på och bre ut sig på hundratals sidor! Går det inte att minska ner till fem sidor, det som de vill ha sagt?

Jag skulle aldrig klara av att vara forskare. Jag läste nationalekonomi en gång. Gud vad trött jag blev på det efter ett tag. Totaltrött på Carsten Welinder. Visserligen låg jag en gång på samma lucka på P7 i Ystad som hans brorson, men det hjälpte inte mig.

Jag är mycket bra på att börja studera. Jag har börjat studera hur många gånger som helst. Det känns lite skrattretande att tänka på vilken dålig karaktär jag är utrustad med. Det är tur att jag klarade mig igenom arbetslivet med humorn i behåll. Och jag fick sparken bara en gång. Och som pensionär kan jag nu helt ogenerat börja studera hur många gånger som helst. Jag har en närstående som just har börjat studera George Orwell. Jag tror jag ska göra sammalunda. Jag orkar väl hålla på i två timmar. Sen får det vara nog.

Det finns hur många ämnen som helst att börja studera. Och inte behöver jag tenta. Livet är härligt!

Av Lennart Karlsson 02 maj 2013 06:00