Mitt barn är unikt - precis som ditt
Det här är ett brev jag skrev när jag hade varit på föräldramöte i min sons klass. Det kändes nödvändigt att skriva det. Förhoppningsvis kanske det ger någon läsare en tankeställare, något att ta till sig eller fundera över.
Får jag inte sälja kan jag väl skriva!
Över tjugo års erfarenhet i butik skickades i papperskorgen. Oavsett mina många år som butikschef och de fina betyg som skrivits av forna arbetsgivare. Att jag dessutom är en jäkel på att sälja och en positiv, glad själ spelade heller ingen roll.
Ingjuta självkänsla – skolans viktigaste uppgift
"Vad är det för poäng med att skriva ett barn som är 12 år på näsan att hon/han inte duger? Det borde vara ett fall för Barnombudsmannen!"
Dagboksskrivande rekommenderas
"Jag fick en dagbok av min fru 1966 och sen dess har jag inte kunnat sluta att skriva. Om jag nu ställer in mina dagböcker i bokhyllan så blir det över en längdmeter och när jag tittar på den långa raden så kan jag säga: Här har du ditt liv."
Virpi Pahkinen väckte mitt dansintresse
Ska man skriva om någon som man knappt förstår sig på? Ja. Det är associationerna jag får vid dansen som fascinerar.
Krönikan i dagspress är på utdöende?
Krönikörer svärtar ner krönikeformen, då de ägnar sig åt att skriva interna brev, där de skäller ut varandra.
Utvecklingen inom psykiatrin står och stampar
På förintelsens minnesdag har jag tagit för vana att skriva något till minne av min bror Robert. Han blev ett av den svenska psykiatrins offer och avled den 27 januari 1997.
