Vi är svenskarna!

Oavsett var och när vi en gång kom till Sverige kan vi förstå Jonas Hassen Khemiris artikel, för den berör. Rakt och ärligt berättas om ett barn som ser sina föräldrar göra sitt bästa för att passa in och ändå behandlas illa, trots att de är svenskar.

Det är tydligt. Sverige är inte längre det Sverige som några säger sig vilja "slåss för att bevara svenskt". Det har det inte varit på länge. Midsommardans kring stången, julaftons tystnad, förstamajtåg, Bingolotto eller Bosse Larsson på Skansen må finnas där, men Sverige ser inte bara ut så längre. Gina Dirawi som lyfts fram i tv som "svensk superkändis" är ett tecken, om än ytligt, på det. Förutom samer och valloner är Sverige också sedan länge italienare, turkar, somalier, irakier, greker, finnar och många, många fler.

Jag minns publiken under turné på 1960-talet. Afrikanska dansare, mexikaner i traditionella dräkter som hojtade mot publiken, argentinska gauchos, kineser från Guangdong, ryska kosacker och akrobater från Marocko. Fantastiska artister och publiken applåderade dem med förtjusning. Andra kulturer, annan mat, andra traditioner, inte som här hemma. Det var roligt men sedan kunde man gå hem till det trygga Sverige igen. Ria och Lasse Holmqvist vinkade i tv och allt var lugnt.

Så är det inte nu och så har det inte varit på länge. Volvo, knäckebröd, Saab och folkhem är inte vad det en gång varit, om det någonsin varit det alls! Svenskar som Hassen Khemiri, med minnen av pappor och mammor som arbetat hårt, medborgare som gjort sitt bästa för att bli del av Sverige och som trots det inte behandlats som fullvärdiga medborgare för att de inte ser "svenska" ut, har satt spår i vårt land. De generationer som nu växer upp är trötta på att be om ursäkt eller försöka passa in i det som en gång varit svenskt. Det är utmärkt!

Midsommarstången behöver ge plats åt fler flaggor, andra färger och har redan på många platser gjort det. Vi är fler dofter och smaker nu vid sidan av snaps och surströmming. Och det kommer att ta ett tag till innan alla accepterar att det är så, men att det är så, det känns bra!

Sverigedemokrater och dess likar kan inte att vrida tillbaka tiden till 1960-talet där exotiska utlänningar applåderades på tryggt avstånd. Hur gärna de än vill så finns inga "babbar, turkdjävlar och svartskallar" här. De nya generationerna visar oss att det är nog med ursäkter och att behöva förklara att man är svensk. Det är dags att säga det högt och med stolthet: Vi är svenskarna, det har vi alltid varit!

Av Henry Bronett 14 mar 2013 16:49