Fler än jag som drunknar i information?

Jag vet inte hur jag ska sortera världen. Det är mycket enklare när det kommer till plast, ofärgat, färgat glas och tidningar lägg ej i kuvert.

Varje dag, varje minut händer det något och plötsligt inser jag hur lugnt och skönt det var för tjugofem år sedan. Då fick man nyheter några gånger om dagen, en papperstidning och kanske satt man och pladdrade bort en timma eller två i en kobratelefon med en väninna på kvällen.

Idag ska vi välja mellan tusen ting, en del val kan påverka oss genom hela livet, andra i några timmar, sedan har vi redan glömt dem.

Ibland känner jag en oerhörd frustration över varför jag inte kan se och höra på allt som verkar intressant och det är då jag hör på radion att Stesolid nervlugnande medel tagit slut i hela Europa. That makes sens, tänker jag då.

Jösses vad vi måste knapra på, men varför? Jo men det är ju glasklart, vi är så stressade. Hela tiden...

Häromdagen satt jag bredvid när min make körde bilen, då passade jag på att kolla in medresenärerna, och mer än varannan satt och körde med mobilen i örat. På gatan i Göteborg, där jag också bor sedan i somras, kom en kvinna cyklade på vägen, med, ja just det, mobilen i örat. Vad är det som är så livsviktigt att vi bara måste säga det här och nu? Vad var det för tjugofem år sedan som vi inte behövde säga bums, men som vi inte kan vänta med idag?

Livet är en millisekund och vi slösar bort det enda liv vi har med att... sortera? Klarar vi det?

Av Ramona Fransson 11 okt 2011 07:32