En anhörigs brev

Lund 19/5 2011

KÄRA FÖRÄLDRAR!

Det sista året har minst sagt varit turbulent för mig och jag vill med detta brev försöka berätta lite om vad som har hänt.

För drygt ett år sedan lades min sambo in på St. Lars och fick en bipolär diagnos.

I samband med hennes utskrivning i juni förra året dog min mamma efter en nästan 20 år lång kamp med Parkinsons sjukdom. Under hösten blev min pappa dålig i hjärtat och genomgick en kärlsprängning och en bypass-operation. Dessa operationer gav inte de resultat läkarna hade hoppats på. Efter min oerhört saknade farmors bortgång den 16 mars i år lyckades den sprängning som förhoppningsvis nu blev den sista och min pappa mår mycket bättre.

Under den här tiden började min sambo må sämre igen då medicineringen inte gav de resultat som vi önskade samtidigt som Hjärnhälsan här i Lund skulle läggas ner och ersättas av Aleris. Den hopplösheten tillsammans med virrvarret i Psykvården ledde till att hon i december försökte ta sitt liv. Hon lades in på St. Lars igen och fick komma hem på kortare permissioner. I början av januari inträffade försök två.

Just nu, efter försök fyra, lever jag i en stor ovisshet om framtiden. Jag känner mig oerhört kraftlös, uppgiven, men fortfarande fylld av kärlek till min sambo.

Jag och min sambos anhöriga fortsätter kampen för att hitta en lösning åt henne, så att vi snart kan komma ur denna tärande process och hitta livskraften igen.

Jag hoppas och känner en stark vilja att snart kunna vara tillbaka 100 på T.
Energin som barnen och alla Ni andra ger mig är ovärderlig.

Min och min sambos familj, vänner och inte minst mina underbara kollegor på T stöttar mig på ett fantastiskt sätt.

Tack för att Ni tog Er tid att läsa dessa små rader och var inte rädda att fråga mig om något Ni undrar eller funderar på!

Kramar,

"Fröken Maria"

Av Maria Törnblom 23 maj 2011 11:53