Semestern som aldrig tar slut
I viss sinnesstämning känner jag tanken på döden som den eviga semestern. Den totala befrielsen från sorg, besvikelser, ledbesvär, cancer, begravningar och ett falnande välstånd som kräver ständig översyn och krafttag på heltid.
Det första jag tänkte var nog ingenting
Efter några dagar, när paniken började nästla sig in i kroppens alla hörn och gömda ställen, så frågade jag mig själv och min omvärld om man kunde dö av sorg?
Kaos och kris
När något går fel är det alltid tredje part som blir mest lidande. I detta fallet handlade det om en kollega som drog fel drän vilket förorsakade mycket sorg och smärta.
Jag tänkte skriva om honom
"Där fanns bara sorg över att kärlek också kan brinna ner och svalna, bli till aska. Det var nog det enda vi aldrig lärde varandra."
Jul men ändå som vanligt
Sorg över livets slut är inte undantaget julefriden, men det kan vara ok ändå för den som avslutar, i alla fall.
Att leva i förändring
Nu stundar tid för student och bröllop och ett nytt liv som vuxen eller gift tar sin början. Men mitt i glädjeyran dyker känslor av sorg och tomhet upp. En början föregås alltid av ett avslut.
