En anhörigs brev
Att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa är tufft. Med ett år fyllt av oro, sorg och hopp kände jag mig tvungen berätta för föräldrarna till barnen på skolan där jag arbetar. Efteråt kändes det skönt och befriande... nu var jag mindre ensam.
39 av de 60 minuterna var reklam!
Hör du också till dem som suckar om du kommer in lite sent i ett TV-program, och precis då bryter de för reklam? Ganska irriterande, va? Du är inte ensam om att förbanna denna reklam som dyker upp i tid och otid.
God Jul?
"Nu är det jul på onsdag och jag vet att jag inte kommer få något av det jag önskar mig, jag vet också att jag som vanligt kommer att vara fattig, och vore det inte för att en granne bjudit in mig på jul så hade jag suttit ensam igen..."
Ältar du samma tankar hela tiden?
Har du fastnat i samma tankespår? Du tänker så du får huvudvärk men kommer inte vidare. Du är inte ensam! Här får du 7 tips som kan hjälpa dig att bryta mönstret.
Ensam och psykiskt sjuk
Det berör mig att många har ett dubbelt utanförskap i dag. Om vi bara visste vad omtanke och lite mänsklig värme kan göra gott i ett allt mer stereotypt ideal.
Det ska vara roligt att träna!
Jag tror inte att jag är ensam om att ha ogillat idrotten under grundskolan och gymnasiet, men - tänk vad roligt det blev helt plötsligt när det blev frivilligt.
Ensam måste bli stark
Hur stort är ett kollektiv? Hur många finns det i en grupp? Vilka är de "svenska kvinnorna" och finns det överhuvudtaget någon enskild kvinna som kan representera dem alla?
