Vilka hjälper vi egentligen med kriget i Afghanistan?

"Krig utan tidsgräns gagnar ingen", skrev några socialdemokratiska förståsigpåare i SvD igår, och ignorerar därmed fullständigt det militär-industriella komplex med tentakler ända till Karlskoga och Linköping som Eisenhower varnade för redan i slutet av 50-talet, och som vuxit till sig rent ofantligt i makt och rikedom sedan dess. Om nu krig utan tidsgräns inte gagnar någon, då kanske Lena Hjelm-Wallén, Jan Eliasson och kompani kan tala om för mig varför vi är där och vem som övertalade den dåvarande regeringen att stick i stäv mot folkviljan skicka svenska soldater till Afghanistan, till ett krig som Bush II redan från började lovade skulle bli långt? 100 år, nämnde han. Vad har vi där att göra? Vem tjänar på det? Och hur blev det alliansfria Sverige insyltat i ett vidrigt angreppskrig byggt på lögner och på ett idogt trumpetande om någon sorts demokrati och frihet som skulle exporteras? Och om en Usama bin Laden som måste gripas.

Det är lätt att prata om hur vi är där för att hjälpa, men efter de senaste nio årens ständiga massakrer på civila, fängslanden, tortyr, för att inte tala om den ohyggliga och internationellt totalförbjudna användningen av DU-vapen, "utarmat uran", som lett till hundrafaldiga ökningar av antalet missfall, missbildningar och cancersjuka såväl i Irak som i Afghanistan, tror jag faktiskt inte västerländska soldater lär vara välkomna där under de närmaste 100 åren, vad de än påstår sig vara där för. De skulle vara lika hatade i Sverige också, om vi hade plågats på samma sätt.

Nåväl, ska vi kunna ta oss ut så behöver vi veta hur vi hamnade i den här situationen. Vad gjordes till exempel upp när Göran Persson besökte den rasande trevlige mr Bush eller på alla Bilderbergmöten som även den socialdemokratiska eliten inbjuds till? Och hur kom det sig att det knappt hördes ett knyst i media ens efter att vi hux flux och utan diskussion stod där med 150 soldater på andra sidan jordklotet? Soldater som i lokalbefolkningens ögon är av precis samma skrot och korn som massmördarna från USA, och framför allt, DE HAR INTE DÄR ATT GÖRA! Ingen nation har rätt att starta ett krig och invadera en annan, än mindre när det rättfärdigas med lögner! Ändå har det alltid gjorts på det viset, och alltid har de stora och stöddiga hoppat på de små och försvarslösa …

General Stanley McChrystal erkände det själv:

"Vi har dödat ett häpnadsväckande antal människor, men hittills har ingen visat sig vara något hot."

Så mycket för alla terrorister de skulle ta kål på. Jag tror att han tyckte han var rolig. Eller det kanske bara slapp ur honom. "Sverige ut ur Afghanistan" borde vara en stor valfråga, och pressen borde koncentrera sig på att utröna hur våra folkvalda politiker kunde fatta ett så sant anti-demokratiskt beslut som att skicka svenska trupper till Afghanistan. Har de månne dubbla lojaliteter? En för syns skull och en mellan skål och vägg? Tror de mer på att utrota större delen av mänskligheten som undermålig, i Kissingers, Rockefeller-stiftelsens och många andra elitisters anda, än på att utrota världssvälten, sjukdomarna och vattenbristen och bygga skolor och lära oss ett sundare, småskaligare leverne; det "ekologiskt hållbara samhälle" som alla politiker hyllar i kör och inte gör ett jota för att förverkliga? Vad har den där Bilderberggruppen för agenda egentligen? Och om våra folkvalda tar sina order därifrån, bör vi rösta på dem då?

Att trupper från ett förment alliansfritt Sverige står på angriparnas sida i Afghanistan är ett lågvattenmärke i svensk utrikespolitik, lika fegt som att ge nazistiska trupper fri lejd genom Sverige för ockupationen av Norge och lika fördelaktig nu som då för männen som verkar utan att synas. Soldaterna är också ett tecken på att dagens Sverige befinner sig på ljusårs avstånd från det land som så kraftfullt protesterade mot Vietnamkriget och apartheidsystemet, en nation där till och med statsministern vågade fördöma USA:s och Israels aggressionspolitik och kalla nidingsdåd för vad de är.

Av Hans Berggren 07 sep 2010 08:19