Kan själv!

I söndags satt jag på tåget. 20:44-tåget mot Märsta från Stockholm södra, närmare bestämt. Jag var på väg hem från min brorsas nya lägenhet som jag hade inspekterat. Tågen som går på kvällen får mig alltid att börja tänka. Jag inspireras och börjar fundera. Mest kring människorna på tåget.

Den här gången satt det en pappa i 30-årsåldern på tåget tillsammans med sin dotter som kan ha varit högst två år. Dottern skrek och skrek, hela tiden. Det gick inte att få en lugn stund på det där tåget. Pappan försökte med allt, mata henne, hålla i henne, klappa henne, leka med henne, låta henne sova i famnen, sitta på axlarna och allt sådant där man ser föräldrar göra, ni vet, när barn gråter. De där små knepen som bara föräldrar känner till.

Men tillslut släppte han dottern. Han lät henne stå vid sin sittplats och göra vad hon ville. Och hon blev lugn. Hon började rita på ett papper och började till och med fråga pappan frågor. Sen började hon gnälla lite och stönade lite med rösten. Men pappan lät henne vara, och hon fixade vilket problem hon nu än hade.

Lite senare, mot slutet av tågresan, tappade hon pappret. Pappan böjde sig då ner för att plocka upp det. Och genast började dottern skrika.

Ni kanske inte ser sambandet, men efter en lång kurshelg och låg energihalt gjorde i alla fall jag det. Vi mår bra av frihet. Kalla mig dum i huvudet för att jag drar paralleller mellan små barns humör och frihetliga värden – men det blir ändå någon slags metafor.

För det där pappret kunde flickan plocka upp. Hon hade kraften och styrkan. Men pappan ryckte in, och genast blev flickan gråtfärdig. Det kan ju jämföras med att staten går in och styr, när människor egentligen kan.

Jag tror nämligen att det är viktigt att man får fatta egna beslut. För mig är det givet att om människor gång på gång fattar beslut som leder till missöden så ska samhället finnas som ett starkt socialt skyddsnät. Men vi måste också få fatta fel beslut. Vi måste få fatta fel beslut och själva se konsekvenserna av vad som händer. Om jag börjar röka och min mamma ber mig sluta blir jag inte klokare av att bara rakt av sluta. Jag måste själv se hur det påverkar mig. Jag måste själv få se att det inte lönar sig att sitta hemma och spela TV-spel istället för att söka jobb när jag är 20 bast. Staten ska inte komma och berätta det för oss. Det tror jag är kontraproduktivt.

Den här flickan kunde. Hon visste hur man ritade och hon ville fatta egna beslut. För att hon mår bra av det.

Valet 2010 handlar om just det här. Vill vi utvecklas till ansvarstagande medborgare genom att själva se vad vi gör fel och därmed även lära oss att göra saker rätt – helt själva, eller vill vi med en rödgrön regering ha staten som alltid täcker upp för oss? Jag tror det sistnämnda är destruktivt för samhället. Det skulle innebära höga kostnader eftersom medborgare skulle fortsätta att falla i samma gropar gång på gång. Med en alliansregering tillåts människor välja rätt… och välja fel. Det är mitt Sverige.

Av Elias Giertz 19 feb 2010 10:40