Tant Gussi hade min barndom i glasögonen

Jag stirrar längtansfullt ut, med tjällossning i blicken. Ser, utan att ändå se, de översnöade fönsterblecken med kråksparkar i. Eller är det sparvfötter i snöns ögonvita? Hur som helst är de nedsjunkna som små provisoriska kors i snön. Mäter sitt snödjup utifrån en fågelbenslängd.
Talgoxarna bygger speglar mellan fönsterspröjsen. Kivas om skärvor. Någonstans där ute väntar väl krokusen.

Jag minns tant Gussi. Hon bodde i lärarbostaden under vår egen. Hon hade genomskinliga, snällådriga händer med fingrar som broderier. Runt höger handled rann ett pärlarmbad. Som vita smultron.

Solvarma fläktar flyttade skuggorna över hennes klänning och bildade ett eftermiddagsmönster av dåsiga blåklockor. Överskuggade nyanser solsken spelande över hennes knän, där hon satt under den hundraåriga kastanjen.

Hon sa, att hon hade hört talas om en vit choklad som smakade vanilj och doftade mandel. Fransk och förförisk. Jag drömde om den. Hemligheten. Den smälte på tungan och kunde tala.

Bredvid sig, på det halta, trebenta träbordet, hade tant Gussi ett glas av sitt eget körsbärsvin. Bara ett. En blodsdroppe vin slickade en spricka i kristallen. Törstens perfekta gömställe; dansande i de blixtrande prismornas alla tusendelsfärger.

Tant Gussi hade min barndom i glasögonen, sömniga och grönskande år, som återspeglades för mig i miniatyr. Jag kunde sitta hur länge som helst och titta på hennes glasögonbilder. Se på vad hon såg, fast bakvänt och i mindre skala. Hon såg allt!

Under hennes ena tumnagel flöt grön växtsaft från brutna liljor. Stjälkkraft i nagelbandet, den spetsiga bladdoften av klorofyll som växte inåt, in i huden och slog ut i livsomloppets röda puls. Den gröna elden. Spirande liv. Växter som slingrade sig runt bordsbenen och brast ut i löv; tunna som valpöron och ljusare än barnröster.

Maken, däremot, han har varit i nu:et och flitigt monterat indirekt belysning i badrummens snedtak. En, två, tre, fyra, fem och sex ljuskällor med steglös dimmer på en fjärrkontroll.

Stämningsfulla ljus.
Manipulativa ljus.

Ett ljus att drömma i, ett annat att vänta i, ett tredje att förändras i, ett fjärde att frysa i, ett femte för värmen skull och ett sjätte avsett mest för att släcka och somna i.

Jag har en hemlig trädgård som jag kan vandra inåt i. Där växer allt jag vill ha.

Av Isabella Mendrix 08 maj 2009 12:27