Hej sa jag
I samma hus som jag bodde en indisk familj, mor, far och tre barn. Vi flyttade in ungefär samtidigt och när jag mötte mannen i trappan för första gången slängde jag ur mig ett slentrianmässigt hej.
De fördömdas strand
Så kallade vi vår strand. Alla som bodde här befann sig i en slags exil som var mer eller mindre frivillig. Svårast hade nog de som var på flykt ifrån sig själva.
Tant Gussi hade min barndom i glasögonen
"Jag minns tant Gussi. Hon bodde i lärarbostaden under vår egen. Hon hade genomskinliga, snällådriga händer med fingrar som broderier. Runt höger handled rann ett pärlarmbad. Som vita smultron."
Linda Rosing minns Big Brother
"Och här sitter jag nu fyra år senare och tittar och tårarna bara rinner ner för mina kinder. Gud, vad jag saknar alla dessa roliga personer, som jag bodde med i 89 långa dagar."
Jag gjorde bort mig i skolan
"Häromdagen besökte jag min hemkommun Tyresö, där jag bodde i drygt 25 år. En vanlig Stockholmsförort som är väldigt vacker. Varje gång jag kommer dit så väcks det många minnen, den här gången minnena från den tiden då jag gick i grundskolan."
Pröva att gå i andras skor
Du heter Ola och bodde i Nyköping med barnen Anton och Stina. Ditt liv var fyllt av fredagsmys, datorspel och fiberrika frukostflingor. Allt var bra, tills norrmännen kom farande. De bombade sönder hela Nyköping.
En filmerfarenhet i Metro Manila
I mars 2001 deltog jag och tre andra i ett dokumentärfilmsprojekt på Filippinerna. Vi bodde i staden Metro Manila. Det här är min berättelse om den tiden.
