Ni i väst har tagit vår rikedom och stängt oss ute
I Laayune i Västsahara samtalade jag med en ung kille som jobbade på hotellet där jag bodde. Ungefär såhär avlöpte samtalet.
Tant Gussi hade min barndom i glasögonen
"Jag minns tant Gussi. Hon bodde i lärarbostaden under vår egen. Hon hade genomskinliga, snällådriga händer med fingrar som broderier. Runt höger handled rann ett pärlarmbad. Som vita smultron."
Linda Rosing minns Big Brother
"Och här sitter jag nu fyra år senare och tittar och tårarna bara rinner ner för mina kinder. Gud, vad jag saknar alla dessa roliga personer, som jag bodde med i 89 långa dagar."
Jag gjorde bort mig i skolan
"Häromdagen besökte jag min hemkommun Tyresö, där jag bodde i drygt 25 år. En vanlig Stockholmsförort som är väldigt vacker. Varje gång jag kommer dit så väcks det många minnen, den här gången minnena från den tiden då jag gick i grundskolan."
Pröva att gå i andras skor
Du heter Ola och bodde i Nyköping med barnen Anton och Stina. Ditt liv var fyllt av fredagsmys, datorspel och fiberrika frukostflingor. Allt var bra, tills norrmännen kom farande. De bombade sönder hela Nyköping.
Försvarstal från en fallen stjärna
"En dag kom det fram en trevlig kille på kvartersbaren i det varma landet där jag nu bodde. Han visade lite vitt pulver som jag skulle dra upp i näsan. Det gjorde gott, sa han."
En filmerfarenhet i Metro Manila
I mars 2001 deltog jag och tre andra i ett dokumentärfilmsprojekt på Filippinerna. Vi bodde i staden Metro Manila. Det här är min berättelse om den tiden.
