Hej sa jag
I samma hus som jag bodde en indisk familj, mor, far och tre barn. Vi flyttade in ungefär samtidigt och när jag mötte mannen i trappan för första gången slängde jag ur mig ett slentrianmässigt hej.
De fördömdas strand
Så kallade vi vår strand. Alla som bodde här befann sig i en slags exil som var mer eller mindre frivillig. Svårast hade nog de som var på flykt ifrån sig själva.
Tant Gussi hade min barndom i glasögonen
"Jag minns tant Gussi. Hon bodde i lärarbostaden under vår egen. Hon hade genomskinliga, snällådriga händer med fingrar som broderier. Runt höger handled rann ett pärlarmbad. Som vita smultron."
Linda Rosing minns Big Brother
"Och här sitter jag nu fyra år senare och tittar och tårarna bara rinner ner för mina kinder. Gud, vad jag saknar alla dessa roliga personer, som jag bodde med i 89 långa dagar."
Jag älskar Norrbotten!
I månadsskiftet april/maj 2005 var jag till Norrbotten för första gången. I juli samma år bodde jag här. Och jag har lärt mig en hel del på de snart två åren som gått…
Försvarstal från en fallen stjärna
"En dag kom det fram en trevlig kille på kvartersbaren i det varma landet där jag nu bodde. Han visade lite vitt pulver som jag skulle dra upp i näsan. Det gjorde gott, sa han."
Metro Manila mitt i Stockholm
I mars 2001 deltog jag och tre andra i ett dokumentärfilmsprojekt på Filippinerna. Vi bodde i staden Metro Manila. Det här är min berättelse om den tiden.
