Reinfeldts väg till makten

Reinfeldt - Ensamvargen
Av:Anita Kratz

Min bild av moderaterna har varit att de för en lugn och städad politik, med det egentliga målet att sänka skatterna så mycket som möjligt för det rika och ta in skatter på låg- och medelinkomsttagare. För att hårdra det lite. Vi lever i en tid av nyliberalism, med målet att Sverige ska bli en nattväktarstat, det vill säga att staten ska upprätta lag och ordning men för övrigt inte lägga sig i. Även om det där med att lägga sig i blir lite svårt om det nu är så att lagstiftningen ska läggas någon annstans. För det är ändå så att de som finns på ekonomisidan trots allt vill ha lagar och regler som styr handeln.

Bo Lundgren, Fredrik Reinfeldts föregångare som partiledare, brukade säga att det var deras parti som såg till att skråsamhället från medeltiden togs bort. Han hänvisar han till den Liberala traditionen, men moderaterna har också en konservativ ådra och vill upprätthålla gamla fina ideal. I de idealen är det viktigt med en adel och en kung som kan påverka adelns privilegium. Om detta är sant får forskningen utreda, om de är intresserade.

Men, det Bo Lundgren gjorde var att behålla konservatismen trots att det var liberalismen han ville få fram. Tidigare hade Moderaterna haft Carl Bildt - en kung i sitt eget rike, det var personkult och gamla medarbetare som inte ville föra moderaterna framåt. Det tyckte att det räckte att vara ett företagarvänligt parti som inte ville ha höga skatter för företagarna.

Reinfeldt har enligt boken agerat själv och slitit för att bli MUF-ordförande. Han har häcklat Carl Bildt och partiet och varit på väg att tappa sitt fotfäste där, men har pushats på av bland annat Gun Hellsvik. Där har vi förresten en kvinna som stöder en man inget som det brukar talas högt om.

Nå, vad var det Reinfeldt ville? Jo han ville ha in de sociala frågorna i partiet, de som allmänt brukar kallas ”de mjuka frågorna”. Men hur gjorde han för att få vara kvar i partiet? Han anordna en personalvalskampanj som inte gillades i moderatleden. Räddningen för många politiker som inte är omtyckta i partiet, men som mycket väl kan vara omtyckt av väljarna. När det inte gick så bra påbörjade han sin mission att förändra partiet. Det var fler än jag som reagerade på att han kallade de nya Moderaterna för ett ”arbetarparti”. En benämning som socialdemokratierna hade haft ensamrätt på sedan de bildades i slutet på 1800-talet.

När Reinfeldt väl blev partiledare hade Bo Lundgren kört ner partiet i den absoluta botten genom att ständigt prata om att sänka skatter. Och Göran Persson gjorde en poäng av att Bo minsann hade pengar och bodde fint och dyrt och inte förstod fotfolket, vilket Göran Persson tydligen själv gjorde, även om han längre fram köpte sig en jordbruksfastighet och fick opinionen att rasa.

Göran vann en pyrrhusseger för sig själv och partiet. När väll Reinfeldt började smida planer inför framtiden påstod sig han representera precis det som socialdemokraterna stod för. Men att säga att man är ett ”arbetarparti” betyder inte nödvändigtvis att man är på arbetarnas sida vad det gäller privilegium, man kan helt enkelt bara ta till alla medel för att försöka få ut folk arbete, trots att de inte får några jobb.

Det som hände efter valet var att Alliansen höjde A-kasseavgifterna, vilket fick till följd att A-kassan dränerades på medlemmar. Moderaterna hade visat sitt rätta ansikte och många väljare var besvikna över att det blivit ”grundlurade”.

Anita Kratz bok handlar om hur Reinfeldt tog sig fram till maktens topp. Det är en bok som rör sig mycket på ytan, mer som ett referat av det vi alla visste, men redan har glömt. Det kommer att vara ett bra historiskt dokument, nu när tiden går så fort. Vi vet idag att till exempel Anders Borg blir hånad för att vara den bästa socialdemokratiska finansministern, tidigare tillhörde den rollen Kjell-Olof Felt. Det som var blått igår är rött idag och vice versa. Det behövs grundliga kunskaper för att hänga med i svängarna. Men tittar man historiskt så är det inte så konstigt. De socialsystem vi har i dag har haft ett bra stöd, inte bara inom socialdemokratin, även om de själva vill ge sken av att det är så. Även moderaterna var ivriga påhängare av socialreformer på 1970-talet. Men sociala system kan inte hålla hur länge som helst när det belastas med fler och fler sjuka och arbetslösa.

Reinfeldt har fortsatt det jobb som Socialdemokraterna har påbörjat - det vill säga slakta heliga kor. För att använd ett slitet utryck.

Av Mikael Vasara 22 apr 2009 14:09