Att finna sin plats
Det kan gå fort eller ta ett helt liv, men till slut finner vi oftast vår egen plats i världen.
Slukar politiken min ungdom?
I helgen fyllde jag 14 år. Det har hänt mycket på ett år. Extremt mycket. Jag har gått från att sitta inne varenda dag till att bo i en resväska och ha ett kontaktnät som sträcker sig till toppolitiker och journalister. Allt på ett år. Går det för fort?
Hinner vi leva?
Klockans visare går för fort och dygnets timmar är för få. Livet som ensam med två barn och mer än helttidsjobb kör på och lämnar mig överrumplad över hur vi orkar.
Undvik daglig kontakt med vännerna på nätet
"Efter den verbala pajkastningen kommer ångesten smygande. Den sitter fastnaglad i dagar, år, eoner för de som har fört diskussionen via e-mail och kan studera striden i skickat-mappen."
Is och idioter
Vad är det för nationellt trauma som driver vuxna svenskar att så fort det bildas 3 centimeter tjock is på en sjö ge sig ut och testa om man kan överleva i en vak?
Virtuella papperskorgar och andlig ångest
Från så gott som alla håll diskuteras hur vi ska rädda vår planet. Inte smälter glaciärerna mindre fort bara för att jag klickar på kvällstidningarnas hemsidor.
Hej Alliansen! Hejdå rödgrön smet!
Nu jävlar ska vi få se på skillnad! Eller? Nåja, så fort går det nog inte.
