Film: "Little children" tappar subversiva tråden

Betyg: IG
Titel: Little children
Genre: Drama
Regi: Todd Field
Medverkande: Kate Winslet, Jennifer Connelly, Patrick Wilson, Jackie Earle Haley m fl
Speltid: 2 tim 15 min
Premiär: Fredag 16 februari

Little children tar sin utgångspunkt i Tom Perrottas roman "Som små barn", en satir över vxunlivet från 2004. Tanken var att Perrotta tillsammans med regissören och manusförfattaren Todd Field skulle skapa en film som hade ett eget liv oavhängigt av romanen. Det gick inget vidare, eller för att vara rakt på sak; det gick inte alls. Filmen är som en alldeles för löst stickad tröja, där trådarna hänger och slänger utan fäste i stycket som helhet. Det är synd, för det finns åtminstone en tråd, som jag gärna skulle vilja att Field och Perrotta i romanens anda hade dragit ut och synat närmare och det är Madame Bovary temat. Romanen inleds med ett citat ur Gustave Flauberts klassiska 1800-talsroman:

"Jag har en älskare! Jag har en älskare! Upprepade hon om och om igen för sig själv medan hon njöt av tanken, som om hon precis hade gått in i en andra pubertet."

Madame Bovary var på sin tid en sensationellt skandalös roman, som väckte världsrykte genom sin unga fru, som över måttan uttråkad i sin instängda medelklassexistens - gift med en apotekare boende i en fransk landsortshåla - med romaners hjälp drömde sig ett mer spännande och sexuellt utsvävande liv. Det skandalösa var inte dagdrömmarna i sig - att hon fantiserade på kammaren - utan att hon förverkligade dem. Varken Flaubert eller tidsandan klarade av dylikt, så författaren tog livet av sin hjältinna på slutet.

Den bovaryska ansatsen finns hos den kvinnliga huvudrollen Sarah: en subversiv mammafigur som ifrågasätter 2000-talets MAMA-morsa och som tjurigt iakttar de perfekta mödrarna i lekparken. Kate Winslets vildvuxna lockar och frisläppta kropp - i snickarbrallor - blir outlaw bland dessa medelklassmammors stela frisyrer och uttänkta outfits. Men tyvärr blir det inte så mycket mer. Förrutom vid ett tillfälle då Sarah, som hoppat av doktorandstudierna i litteraturvetenskap, följer med grannfrun på en läsecirkel för att tillsammans med andra läsande kvinnor i villaområdet diskutera Madame Bovary. Då hettar det för ett ögonblick till på filmduken. Kvinnornas läsningar skiljer sig åt, precis som deras syn på kvinnlighet och kvinnors sexualitet visar det sig. Sarah, som inte kan identifiera sig med de andra kvinnornas läsupplevelser drömmer sig, likt Madame Bovary, bort till heta älskogsscener med sin tillfällige älskare. När hon väcks ur sina sexuella drömmar och avkrävs på sin syn på romanhjältinnan, brister hon ut i ett feministiskt brandtal om kvinnors rätt till sexuell utlevelse och att hon ser Emma Bovary som en föregångsgestalt i fråga kvinnors frigörelse. Av reaktionerna hos de andra kvinnorna att döma är hon ganska ensam om den uppfattningen.

Men, som sagt det här är ingen film om en modern Emma Bovary och hennes kamp mot ett inskränkt samhälle som låser in gifta kvinnor i en traditionell moder-madonna roll. Det här är en film om... vadå? Trådarna är många: Här finns vid sidan av oanpassliga Sarah och de perfekta mammorna, en pedofil som efter avtjänat straff flyttat hem till mamma och en polis som tagit som sin huvuduppgift att förfölja honom och jaga upp stämningarna i området. Här finns en hemmapappa - någon slags parodi på en hemmafru - som måste fråga sin förvärvsarbetande hustrun om han får en mobiltelefon, varpå hon svarar att det får vi se när räkningarna är betalda i slutet av månaden. Brad, som hemmapappan heter, har misslyckats två gånger med slutprovet på sin juristexamen och känner sig som en loser i jämförelse med sin skitsnygga och skitbegåvade hustru. Han finner en själsfrände i Sarah, som upptäckt sin man med nosen i ett par trosor samtidigt som han runkar till porr på nätet. Sarah och Brad tar alla chanser till sex med varandra och börjar drömma om att rymma och starta på nytt.

Hur det går? Det ska jag inte avslöja här, om du trots allt vill se den här filmen, som saknar dramaturgisk spänst och som i stället för att kasta loss från boken, skulle ha utvecklat den rubrik som inleder del ett i romanen: "Varning alla anständiga människor". Av detta finns inte ett spår kvar i filmen. Tyvärr, inte så mycket annat heller, som skulle kunnat gjort den här filmen sevärd.

Foto: Patrick Wilson och Kate Winslet i Little Children. c2006 New Line Cinema

Av Monika Wehlin 13 feb 2007 20:27