För nu måste man ju jobba för att få pengar till käk, hyran och räkningar. Det är ett tyngande ok i sinnet att du "måste"arbeta. Det övertar ens tankar och det blir ett självändamål. Jag kan tänka mig att många som har spenderat 20-30 år på ett arbete på grund av att de behöver pengar inte skulle veta vad de skulle göra om de inte måste arbeta. Det är därför de stretar emot socialismen. Deras kärlek för människan och deras drömmar är borta.
Den där programmeraren, om han nu gör sina program av kärlek till skapandet av detsamma så är det ju det vackraste som finns! Sen kanske han kan byta programmet mot något annat som någon gjort av kärlek. En stol kanske? Så att han kan sitta på stolen framför sin dator och programmera fler kärleksfulla program. Eller han kanske sprider sitt program utan något i gengäld. Det existerar ett sånt program redan, nämligen Linux. Hur förklarar Daniel Somos det?
Inget tvång helt enkelt. Jag ser glada och kärleksfulla människor framför mig. Jag tror folk skulle jobba. Bygga hus och köra tunnelbana även fast de inte måste. Inte lika mycket som förut dock. Sådär lagom så att man kan göra massa softa grejjer. Typ titta på en fågel eller titta på ett flygplan? Måstet måste bort! Det är min paroll. Jag tror det bara handlar om vilken människosyn man har. Eller vilken människosyn man tappar.
Jag tror vi skulle vara som flyttåglarna på vintern. Vi skulle ta vårt pick och pack och dra ner till varmare breddgrader. Där skulle människor ta emot alla frusna nordbor med öppna armar för att utbyta erfarenheter med varandra. Precis så som vi borde göra här med folk som kommer hit till Sverige med annorlunda erfarenheter. Vi ska vara glada över att någon ens tänker tanken på att åka till denna kyla, men istället kastar vi ut kvinnor, barn och män som hotas av diverse hemskheter. Det är inte kärlek. Det är hat!
Av Kristofer Falk 16 apr 2005 08:52 |
Författare:
Kristofer Falk
Publicerad: 16 apr 2005 08:52
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå