Världen vore bättre utan alkohol - tro mig

Hur ofta har jag inte läst böcker, artiklar och pratat med människor, om hur deras föräldrar gjort både det ena och andra fel, och nu menar jag inte enkla saker utan sådant som en människa med "normal" uppväxt skulle kalla både fasansfullt och i det närmaste otänkbart. Under tiden mina barn växer upp ser jag på deras kamrater hur de danas till olika personligheter beroende på hemförhållande och vad de utrustats med på sin än så länge korta färd genom livet.
Man säger att ungdomens tid är kort, men jag har mött många människor som ansett att det varit den mest hemska och långa upplevelse de varit med om, och de flesta av dessa människor säger att de verkligen hoppas att man bara lever en gång.

Jag talade för några dagar sedan med en 19 årig tjej från Kramfors som berättade att hon blivit utfryst av de andra tjejerna i klassen under högstadiet och funderat på att ta sitt liv vid ett otal tillfällen. Som tur är, sa hon, kunde jag alltid prata med min mamma så det löste sig till slut i alla fall. Vad glad jag blir att höra om en mamma som lyckats vara där vid de rätta tillfällena och kunnat ge sin dotter precis vad hon behövde, kärlek och tillit.

Då både min frus far och min far hade problem med alkoholen, bestämde vi att våra barn inte skulle löpa den risken att behöva, om så bara en gång, känna sig osäker vad gäller deras mammas eller pappas beteende, utan alltid veta att dem man älskar, familjen, ska man alltid kunna lita på. Vi har inte druckit alkohol på 14 år och vår äldste son är tretton. Jag vet att detta har räddat oss alla från mycket onödigt lidande och jag har samtidigt sett hur människor i vår omgivning gjort varandra illa och sagt saker som varit det första fröet till en separation. Tro mig när jag säger att hela världen vore en bättre plats utan alkohol. Visst saknar jag de gånger man varit några grabbar som suttit och druckit och pladdrat på, skrattat och blivit fulla och haft det livat, men under inga omständigheter på ett sådant sett att det skulle vara värt risken att det kunde försämra för min familj, aldrig.

Jag kommer längre fram att skriva in en del av den självbiografi jag skrivit så att ni kan få en bättre bild av vad jag talar om, och jag kommer även att ge ut boken när mina barn är äldre, men för stunden är de för unga för att veta om de hemskheter och händelser som utspelat sig under min uppväxt och vilka lett till att jag fått leva med nästan dagliga panikångest attacker i snart 23 års tid.

Av Angus Liddell 07 feb 2005 13:36