Att börja skolan år 1942

Min bror Ivar har i artikeln "Ivar i Duvemåla berättar, del 2" berättat om hur det var att gå i skolan i slutet av 1930-talet och i början av 1940-talet. Mina äldre bröder började skolan hösten 1938 när de var 8 och 6 år gamla. Vid den tidpunkten förhandlades i München om fred i vår tid mellan Hitler och Chamberlain. Jag föddes år 1936, samma år som Berlinolympiaden och började skolan på hösten 1942 vid 6 års ålder samtidigt som sovjetiska och tyska styrkor laddade upp för det avgörande slaget vid Stalingrad.

Det måste förefalla märkvärdigt att ingen av oss började skolan vid den lagstadgade åldern 7 år. Orsaken till att vi inte började skolan vid 7 år var att man till följd av de låga födelsetalen på 1930-talet tog in barn till skolan bara jämna årtal, i vårt fall 1938, 1940, 1942. Detta att börja skolan redan vid 6 år var problematiskt för Ivar som kom på efterkälken från första stund i skolan och sedan inte hann ifatt. För min egen del hade jag bara problem med att lära mig alla psalmverserna utantill. Det hände att jag fick sitta kvar i skolan tills jag kunde psalmen.

Alla barnen i skolan, från första till sjunde klass undervisades i samma skolsal av lärarparet Axel och Blenda Henriksson.Det måste nog förefalla underligt att det var möjligt att undervisa så många klasser samtidigt. När det var läxförhör i en del klasser hade resten av klasserna tysta övningar. I övrigt är jag förvånad att jag har så få minnen från den tid jag gick i Ubbemåla skola.

Ivar hade problem med att vi hade hemsydda kläder och gick barfota i skolan så snart det var möjligt att gå barfota på våren. Det var till och med en tävlan mellan barfotalassarna om vem som kunde gå barfota först på våren. De hemsydda byxorna slutade strax nedanför knäna och de hemstickade strumporna slutade ovanför knäna. Strumporna hölls uppe av ett strumpeband som utgick från ett livstycke, en motsvarighet till en nutida undertröja. Överst på strumpan fanns en knapp där man knäppte strumpebandet. Långbyxor kan jag inte erinra mig att jag hade någon gång när jag gick i skolan och åtminstone inte i Ubbemåla skola. Jag kan inte erinra mig att någon retade mig på grund av kläderna eller bristen på skodon. Så sent som i början av 1930-talet fanns i betygsboken en kolumn där tillåten frånvaro på grund av av avsaknad av kläder och skodon angavs. Så illa var det inte för någon i Ubbemåla skola som jag känner till.

I slutet av 1940-talet lades en mängd skolor på landsbygden ned och man byggde centralskolor i närmaste tätort. År 1947 lades Ubbemåla skola ned. Jag hade då gått ut femte klassen. Jag började nu i Humlebäcks skola som också var en byskola men betydligt modernare. Där började jag i femte klass och fick klasskamrater som var lika gamla som jag själv. Nu hade tiderna blivit bättre och vi gick inte längre barfota i skolan utan hade i regel gymnastikskor på fötterna. Där fanns en småskola där första och andra klass gick och en storskola där klasserna tre till sju gick. I den skolan trivdes jag bra. Särskilt kommer jag ihåg historielektionerna. Lärarinnan Greta Pettersson berättade så levande när hon gick igenom nästa läxa att jag nästan inte behövde öppna läroboken.

Jag slutade skolan 1950 vid 14 års ålder. Av de cirka 15 elever som gick i storskolan i Humlebäck fortsatte så vitt jag vet endast fyra i realskolan, en av dessa var min yngre bror Lennart.

Av Yngve Karlsson 25 nov 2002 14:17