Jag ljög om Baren

Det hela började med att min vän Ingmar Rentzhog publicerade sin artikel: "Jag sökte till Baren - och ångrar mig djupt!" och vann tiotusen för månadens mest lästa. Han har förresten inte fått sina pengar än. Den första veckan efter att han vann brände han hela sitt studiebidrag ute på krogen i Uppsala. Han träffade på Marcus Priftis som vann redaktionens val. Jag tror inte Mackan har fått några pengar heller. Ingmar har lånat pengar av mig för att få det att gå ihop. Vi är utfattiga.

Men det spelar ingen roll. I fredags skulle Ingmar in på Sturecompagniet. I kön stod en tjej som hade något på halsen. "Vad är det där?" sluddrade Ingo och petade på det. Det gick sönder. Det sprutade blod. "Du är för full, gå hem!" gormade vakten åt tjejen. Fast Ingmar fick komma in.

Men det var inte heller det jag skulle berätta. Jag skulle tala om för er att jag är en lögnare. Och be om ursäkt. Jag har aldrig träffat Robert Aschberg. Jo, en gång förresten! När jag jobbade på NK bokhandel kom han och köpte böcker av mig. Riktigt arg såg han ut att vara faktiskt. Och det där med att jag spelat in en film där jag dödar Robert Aschberg är också sant. Annars är allt lögn och förbannad dikt.

Förlåt.

Det bor en schaman i min trappuppgång. Jag vet inte vad han heter, för varje gång han uttalar sitt namn så harklar han upp matrester, rakt i mitt ansikte. Han har ett halsband av katthuvuden och ett kycklingben i sitt långa, stripiga, alldeles kolsvarta hår. Varje morgon spelar han på sin trumma och sjunger strupsång. Ibland kommer han in till mig. Med rökelse och svampar försätter han mig i trance och i ett besvärjat tillstånd skriver jag mina "Jag var med i Baren"- texter.

Det var så det gick till. Det var schamanens fel. Nu har han åkt hem till Honduras och jag är fri från hans grepp. Prisa Gud! Låt honom aldrig komma åter och förstöra mitt liv. Vi har grävt ner en taxichaufför utanför Ekonomikum i Uppsala. Schamanen kastade besvärjelser på honom så han fick bronkit och dog. Nu ska jag gräva upp honom och ge honom en anständig begravning. Prisa Gud!

Förresten. "A.B." står för Anna Bråkenhielm, VD på Strix. Men jag tror inte att hon har ett stort hus på Lidingö med en swimmingpool fylld av keso. Jag hoppas inte det i alla fall. Anna är ingen ond människa. Hon är snäll! Som Bamse, ungefär. Och förlåt, än en gång, att jag ljög. Förlåt!

Av David Olsson 22 mar 2002 13:34