Se mig i ögonen, gubbjävel

Det är därför jag kallar dig gubbjävel. För jag orkar inte längre vara ödmjuk. Varför skulle jag? Det har ju inte hjälpt hittills.

Det är inte en enda gubbjävel som jag pekar ut. Om så vore fallet skulle jag inte skriva denna artikel - då skulle jag ta upp problemet med den det gällde.

Nu gäller det de flesta män. Tyvärr. Jag önskar verkligen att jag kunde säga att detta fenomen är ett undantag. Det är det inte. Det är en regel.

Och fenomenet gäller män som inte ser mig i ögonen. Eller rättare sagt - män som inte ser kvinnor i ögonen.

Det händer allt som oftast. Möten. Konferenser. Kundbesök. Middagar. Vanliga dagar i kvartersbutiken. Till och med bland vänners vänner.

Jag får liksom inte lika många ögonkast om det är män med i bilden. Jag kan sitta på ett möte och vara precis lika involverad i projektet som alla andra, men det spelar ingen roll. Det är männen som får uppmärksamheten. Hela jävla tiden. Trots att jag pratar lika mycket. Trots att jag frågar och är lika intresserad som alla andra.

Jag kan sitta i ett middagssällskap där det är hälften män och hälften kvinnor. Det är oftast männen som tar fram riktlinjerna för hur samtalet ska flyta. Det är oftast männen som involverar de andra männen i samtalet, genom ögonkontakt. Det spelar ingen roll hur mycket eller ibland lite plats jag försöker ta.

Eller som när jag skulle köpa en video. Jag hade min pojkvän med mig, men det var jag som kontaktade säljaren, det var jag som hade frågor och det var jag som köpte prylen. Men det var min pojkvän som den manliga säljaren tittade på.

Varför?

Likaså under kundbesök. Jag kan vara projektledaren och sitta inne med all kunskap. När jag har en supportkille med mig, som back-up är det honom som den manliga kunden vänder sig till. Hela tiden. Trots att jag är trevlig, vänlig, informativ, korrekt och inger förtroende.

Eller är det det jag inte gör?

Sänder jag som kvinna ut signaler som en man inte klarar av? I sådana fall sänder de flesta kvinnor ut liknande signaler eftersom de flesta upplever ungefär samma problem.

Snacka om frustation. Snacka om att vilja meja ner alla gubbjävlar med ett maskingevär.

Nej, inte riktigt, men det är kanske en liknelse som gubbjävlarna skulle förstå. Att bara påpeka problemet är alltför svårt. Kanske för att de inte kan förstå hur det känns eftersom de själva aldrig varit där.

Linda Belanner har tagit upp problemet. Hon tycker att vi ska ignorera alla män på onsdagar. Ja, varför inte? Varför inte ta i med hårdhandskarna och ryta i, en gång för alla.
För att bara mjäka med och tro att det ska bli en bättring är som att tro att det ska bli världsfred bara man är vänlig. Riktigt så enkelt är det inte.

Självklart ska man vara ödmjuk och ge varje människa en extra chans. Men när man gjort det, när man gett både en, två och tre chanser och det fortfarande inte hjälper, vad gör man då?

Ignorera eller meja ner med maskingevär - ja, jag vet inte. Men du - som man eller gubbjävel - måste behandla alla som du själv vill bli behandlad. Och jag tror inte att du vill bli ignorerad. Eller?

Nu får jag säkert en massa skit för detta. Och visst - jag har tagit fram ytterligheter. Men dessa ytterligheter inträffar allt för ofta. Och - låt gå för all skit du vill ge mig. Men se dig om nästa gång du befinner dig i en liknande situation som jag beskrivit ovan... Vem är det som får uppmärksamheten?

OBS! Ett litet förtydligande:
Det finns i och för sig tillfällen då kvinnan får uppmärksamhet. Och det är oftast om hon spelar med i grabbigheten, ser väldigt bra ut och/eller om hon har stora bröst.

Men - lilla gubbjävel - det är inte det jag menar med uppmärksamhet.

Av Maria Ryberg 04 feb 2002 16:09