Skendöd...
Jag frös ned mig själv för att överleva hårda tider.
Sorg är själens växtvärk vet du. Och jag fick växa för fort.
Så jag gömde mitt lilla bultande hjärta i en kista av sorg.
I ett kapell som hette saknad.
Utanför isbubblan såg jag säsonger passera.
tid går
läker sår
Det är vår nu...Jag smälter, gråter...vaknar försiktigt till liv.
Vill du hjälpa mig och hitta mitt hjärta för mina ben är lik-som-stela...
Av Angelica Westerberg 29 nov 2004 00:22 |
Författare:
Angelica Westerberg
Publicerad: 29 nov 2004 00:22
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, liksomstel, sorg, själens, växtvärk | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå