sourze.se
Artikelbild

Man kan inte laga omelett utan att krossa ägg

"Med en ryss kan man prata om vad som helst efter fem minuters konversation och samtalet pendlar mellan sorg och eufori som en epileptisk diskodans. Ganska uppfriskande ändå."

Nej, vi har det ganska bra här i Svitjod skulle man nog kunna påstå. Synd att vi inte riktigt förstår oss på att förstå hur priviligierade vi är.

Långa nätters samtal på surrande ryska kommer måla upp alternativa verkligheter för Connys inre där det ena sötedrömslandet är befolkat med fetgödda fromma lamm och det andra med vrålhungriga Sibiriska vargar som fått smak på det goda livet. Paradoxalt nog lockar nästan Sibiriens vinterstormar mer än det trygga ladugårdsbåset, men vad vet väl gamla Rosa och andra mähän förrän slaktsupen vill till?

Den ideologiska kampen mellan kommunismen och kapitalismen övergick efter ett kallt krig där världens vidare vara låg och skälvde i vågskålen som misslyckat hoprörd aladåb till rena rama mördarkapitalismen i ett land som Ryssland, fint uppklätt i demokratins festblåsa, men vem luras av det? Om vi skulle ta och reducera såsen till den demokratiska festmiddagen vi alla inbillar oss närvara vid, så framkommer ganska snart att en hel del statsvetenskapligt dividerande är överflödigt. Demokrati är helt enkelt deltagande, ingen Potemkinkuliss av den högtidliga promenaden till valurnan var fjärde år. I Ryssland har de flesta varken haft tid eller lust att delta under de senaste tusen åren. Lusten minskar naturligtvis allteftersom utvecklingen, spårbundet som en rökare på nyårsdagen år efter år, börjar slira ned i gamla uppkörda hjulspår och kontroll över media och statsapparaten stärks, men det var ju så att allting börjar någonstans och importerade kulturföreteelser gör sig kanske inte alltid på främmande mylla, eller?

Å andra sidan kan ju Connys senaste bakfylleskimrande betraktan av de tappra hela tiotals demonstranterna på första maj i hemlandet, skvallra om en ganska total avsaknad av engagemang även där och när ingen bryr sig bildas nomenklaturor med ryggklapp och gemensamma intressen på gemensamma breddgrader. Nu har vi åter en stark ledare i landet i öst och faktum är att det är just det många vill ha och just därför röstar de på honom. Hellre en stark ledare med kontroll än nittiotalets gränslösa maffiakrig. På ryska kallas det för "Bespredel" Gränslöst, just för det gränslöst råa våldets och mordens skull och det har just börjat styras upp. Fint. Polisen tog över och ett gäng starka maffialedare dog en för tidig död och just det där att polisen tog över bör inte misstolkas. Det infördes en hel del ordning och polisen styr istället för maffiabossarna, om ni förstår och för att citera Stalin som just börjar bli på modet igen så kan man ju inte laga en omelett utan att krossa några ägg.

Rysslandskännares kännedomar kan sammanfattas i den underbart korta och koncisa meningen "Ryssland är annorlunda". Är vi inte alla annorlunda, då? Jo, det stämmer bra det, men till skillnad från Ryssland så tog inte våra övriga europeiska statsbildningar avstamp i den Gyllene Hordens ömma vård. 1226 kom de farande över stäppen och lade under sig det mesta i sin väg. Så småningom kom furstendömet Moskva att få rätten att insamla tribut från de andra furstendömen bl.a Novgorod, eller Nygård som vid den här tiden var mycket demokratiskt präglat genom banden med de svenska vikingarna och faktiskt valde sin borgmästare återkommande. Det som senare skulle bli Ryssland låg under Gyllene Horden i 200 år och kom därmed att missa kulturutvecklingen i det övriga Europa och därmed även bli hopplöst efter på en rad andra spelplaner. Peter den store gjorde en stark insats för att närma Ryssland Europa kulturellt genom anläggandet av S:t Petersburg som ett fönster mot väst, men skulle därmed även klyva den ryska folksjälen i en djupliggande schizofreni. En vaken turist märker en klar skillnad mellan folks mentalitet i Moskva och S:t Petersburg. I Moskva är det mer markerat det där med att man garanterat får veta sin plats om nu någon får chansen att låta en få veta den.

Conny var förresten på sommarkurs i Moskva året innan och om man stryker ordet "kurs" närmar man sig kanske mera sanningen. Det blev lite vilda kvällar på obsjtjezjitiet och en kväll som blev lite mer högljudd än andra konfiskerades studentlegitimationen. Dagen därpå, då de skulle be att få tillbaka dem, fick han och kamraten höra båda det ena och det andra och "Vygnat nado"! Att de borde jagas ut ur landet var väl att ta i? Det var bara att böja sig framåt och låta rottingen vina, eller att göra tvärtom i den mån ryskan tillät det och låta motparten i sin tur få veta att de lever. På så vis kan man få rejält med respekt genom att visa att man inte låter sig köras med. Det är lite talande för hur toleransen fungerar i Ryssland. Om man går över en gräns då får man banne mig veta att man lever. Man kan riskera att sätta sig upp och få ännu mer däng eller avgå som segrare, beroende på omständigheterna. Fråga engelsmannen på obsjtjezjitiet som ställde sig att pissa på Marsfältet i Piter. Han fick i alla fall veta att han levde när ordningsvakterna fann honom där strilande sin ölljumma urin över ett centralt beläget sovjetiskt krigsmonument i staden där folk dog som flugor under två och ett halvt års tysk belägring. Ganska respektlöst som mycket annat i våra västerländer, och ett land som förlorade omkring 20 miljoner människor i kriget kanske tycker att en engelsman som besudlar en sådan sak är i behov av ett rejält kok stryk. Conny kan bara instämma.

I Ryssland måste man visa sig kaxig och stark. Machokultur med andra ord. När man ska köpa någonting i en kiosk, fråga någonting på gatan, eller just precis vad som helst, så får man inte visa sig nervös eller ängslig för då tar ingen dig på allvar och ger dig en skopa av det ovett de själva ansamlat under tidens gång. Är man stenhård, rapp och fåordig så går allting bra. Ryssar är egentligen inte buttra och sura som många västerlänningar tror. Det är mer ett första intryck och kulturella särdrag som kolliderar. Amerikaner som jämförelse är ju alltid väldigt utåtriktade, men hur ofta får man höra någonting vettigt från deras sida? Någonting som vilar under den glättiga, bekymmerslösa ytan stärkt och formgiven av miljarder såpoperor genom årens lopp? Med en ryss kan man prata om vad som helst efter fem minuters konversation och samtalet pendlar mellan sorg och eufori som en epileptisk diskodans. Ganska uppfriskande ändå.


Om författaren

Författare:
Ambjörn Madegård

Om artikeln

Publicerad: 27 maj 2005 09:06

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: