Så kallade män
Jag såg den korta filmen från "Uppdrag granskning" med kvinnor som läste upp de vidriga mail de fått från så kallade "män". Det som slog mig mest var den infantila nivån på den hatiska prosan.
Mordet på Hypatia
"Mobben slet ner henne från vagnen, släpade henne genom gatorna till en kyrka där de slog ihjäl henne och sedan skrapade skinnet av hennes kropp med skärvor innan de brände kroppen."
Robinson 2009: Irritationen slog ut Angela
"Nu klagar Angela så ofta över hunger och är dessutom missnöjd med vad de fått att dela på som pris, att de hon bjudit med på utflykten blir irriterade på henne."
Jag älskar mitt hem!
I morse, när jag satt i min säng och drack en kopp kaffe och läste den alldeles förbaskat bra boken av Karin Alvtegen, SKUGGA, slog det mig plötsligt; vad jag älskar mitt hem!
Calle Schulman, polisanmäl huliganerna!
"Minns ni hur en träskalle slog ned Anna Lindh och högg en kniv i henne flera gånger, bara för att hon var kändis? Ska det behöva gå så långt? Lyft arslet Calle Schulman och gör något vettigt för en gångs skull!"
Dumma vägg!
Sa föräldern till väggen när barnet ramlade och slog sig. Aha, tänkte barnet, man ska alltså skylla ifrån sig.
Framtiden är inte som förr
Kanske är det åldern, mörkret, gravbesöket eller vännen som jag plötsligt träffade igen - men det slog mig som ett hammarslag att roligare än så här blir det inte.
