sourze.se
Artikelbild

Anna Bergendahl kan sopa banan med rubbet

Visst är årets Melodifestival en aning bisarr med alla sina konstiga låtar och mångfalden av artister? Men bisarrt blir ofta kul, och kul var det när Anna Bergendahl slog ut Peter Jöback i den sista delfinalen, genom att få flest röster.

Det var precis lika kul när Timoteij slog ut Darin på samma sätt i den tredje delfinalen. Frågan är bara om det är tillräckligt "kul" för att lyfta Sverige ur sin kalkonposition i Eurovision Song Contest? Tiden får utvisa.

Sibel var en favorit, om man ska tro på Expressens Anders Nunstedt, men som jag tidigare skrivit så ska man alltid räkna med att Nunstedts tips som vinnare nästan alltid blir förlorare. Låten "Stop" var ganska bra, förutom "ritardandot" i mitten av låten. Ritardando när man tar en plötslig tyst paus mitt i ett musik stycke. Om Lena Philipson hade sjungit den låten hade hon gått till Globen. Sibel höll tyvärr inte. Jag tyckte att Neo var ganska bra och jag förstår varför han gick till andra chansen. Låten "Human Frontier" var ungdomlig och väl framförd. Det kändes modernt. Däremot var Lovestoneds "Thursdays" ingenting att räkna med. Den föranleder ingen kommentar.

Noll Disciplin var riktigt bra och de fick säkert sina röster från alla småkillar runt om i landet! Onekligen riktiga ungdomsidoler. Sådana band och sådan musik begriper inte jag och andra av min generation sig på, men som musikproducent begriper jag att det där var en bra låt och att gruppen kan bli hur populär som helst. Men som jag skriver ovan så blir det bisarrt när man ställer sådana nya förmågor mot folkkära giganter som Peter Jöback. Jag misstänker dock att vi inte sett slutet av "Noll Disciplin".

Jag fattar inte varför Pernilla Wahlgren överhuvudtaget ställde upp i Melodifestivalen? Först vill jag säga att jag har känt henne sedan hon var 17 år gammal och Pernilla är en jättegullig tjej på alla sätt och vis, men jag måste ifrågasätta hennes medverkan i Melodifestivalen. Hon fick sin stora chans 1985 med Piccadilly Circus, och om hon hade lyssnat på sitt dåvarande skivbolag hade hon troligen kunnat inleda en framgångsrik popmusikkarriär efter succén i 1985 års Melodifestival. Men Pernilla var då omogen och lyssnade hellre till sina "kompisar" och dessutom verkar det som det inte var hennes öde att bli popstjärna, för hon har misslyckats i vartenda försök i tidigare Melodifestivaler. Pernillas intresse lutade åt musikaler och teaterföreställningar, och jag behöver knappast övertyga er om att hon blivit en av Sveriges största artister i just den genren, varför hon nu vid 41 års ålder, bör hålla sig till det som hon gör bäst. Nu, efter att ha sagt allt det där, låt mig säga att hennes låt "Jag vill om du vågar" var en kanonbra schlager, men som jag skrev för fyra veckor sen är den svenska schlagern numera död. Den låten kommer Ni emellertid att få höra på dansställen runt on i Sverige, skulle jag tro.

När det gäller Py Bäckman är jag ytterst jävig! Jag ska erkänna att jag är stor Py fan. Jag har varit det sedan Raj Montana Band tiden och jag har haft äran att själv arbeta med Py i två projekt, varav det ena var i Melodifestivalen 1988 när hon skrev och jag lanserade Tommy Körbergs "Stad i Ljus" och det andra var ett album som hon spelade in under min regi året därpå. Dessutom var det i min studio som idén om gruppen "Nordman" föddes. "Py, jag älskar dig gumman, men den här låten var tyvärr chanslös mot konkurrenterna", men det var starkt av Py att ställa upp. Jag brukar kalla henne för "Sveriges Tina Turner". Py Bäckman är onekligen Sveriges största rocktant och hon är en av Sveriges skickligaste kompositörer och textförfattare!

Jag har skrivit förut om Peter Jöback. Jag har berättat om hur det var i början av Peters karriär, om fiaskot i 1990 års Melodifestival. Jag har också skrivit on Anna Bergendahl under hennes Idol-tid. Då skrev jag att hon skulle kunna gå hur lång som helst, men att hon måste växa upp och bli av med sin nervositet. Att Anna var skitnervös när hon sjöng sitt bidrag första gången gjorde att jag blev orolig, för det var en bra låt hon sjöng, men andra gången hon framförde låten var hon säkrare och nu när svenska folket har sagt sitt verkar Anna Bergendahl äntligen ha hittat sitt självförtroende. Det kan ta henne långt. Anna kan faktiskt bli skrällen i Globen.

Att Peter Jöback skulle gå vidare var ganska uppenbart. Grabben är ju utan tvekan en artist i världsklass. Hans låt var bra, men och det här är ett stort "men" kära vänner: Jag har talat engelska sedan 60 år tillbaka, men aldrig någonsin hört uttrycket "I’m hollow without you". Det är inte helt fel engelska, men det är ett begrepp som för det engelsktalande örat verkar mycket konstigt. Det låter inte rätt! Även om man förstår vad det betyder så säger man inte "I’m Hollow" på engelska, och om Peter Jöback skulle vinna och representera Sverige skulle jag satsa en stor slant på att bl.a. den legendariska engelska kommentatorn Terry Wogan skulle ifrågasätta denna "svengelska".

Den tredje delfinalen var inte alltför olik de tidigare delfinalerna. Saknande av humör präglade tävlingen. Jag är ledsen, men jag tycker inte att Christine Meltzer är någon rolig person, och hela böggrejen med Dolph Lundgren kändes lite halvkokt. Visst var det kul att se tidigare melodifestivalartister som Claes-Göran Hederström och Lill Babs i mellannumret, men herregud SVT, ni fattar väl att det inte går att överträffa producenten Janne Jingeryds legendariska uppsättningar av f.d. melodifestivalartister och låter som sändes i 2000 årets Melodifestival i Göteborg. Det där blev en klassiker som gått till historien och den här lilla kopian, i den tredje delfinalen, var en pinsamt dåligt rekonstruktion av en gammal idé. Varför kan inte SVT fortsätta komma på nya saker… som exempelvis "Tingeling", som i fjol gjorde dundersuccé och gick rakt igenom teverutan?

Mitt tips om andra chansen: Salem al Fakir går till finalen. Den andra som går kan bli Crucified Barbara, men jag är osäker.

Mitt tips om finalen: Slaget blir mellan Jöback, Darin och Timoteij och i så fall tror jag att Jöback vinner. Men då får SVT ta ett möte med upphovsmannen Fredrik Kempe angående texten innan han skämmer ut oss inför engelsmän och irländarna när de hör texten på "Hollow".

Och Anna Bergendahl då? Ja, kära vänner… hon skulle kunna sopa banan med rubbet och det skulle inte förvåna mig ett dugg!


Om författaren

Författare:
William Butt

Om artikeln

Publicerad: 28 feb 2010 15:28

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: