Popaganda sommarens sista ryck
Stockholmsfestivalen Popagandas sjätte upplaga sen starten gick av stapeln förra helgen. Sommarens sista dagar gav blå himmel, lite regn, solskenskön popmusik och långa ölköer.
Varför kramas vi inte så ofta?
Ibland tänker jag på sången där "än slank han hit, än slank han dit och sen slank han ner i diket", fast då är det inte när vi dricker för mycket av vissa drycker.
Det låg i luften. Visst gjorde det?
Först pumpas ballongen upp och sen spricker den med ett poff och allt blir bara grått och meningslöst trots sommarvärme och sol.
En tidig morgon
Efter en sen fest i en smutsig förort går tre ungdomar in mot stan. De fastnar på vägen och i ett drömskt tillstånd får de uppleva några andras öde tillsammans.
Säg NIX!
De är ett riktigt gissel, dessa försäljare. Sen spelar det ingen roll om de försöker sälja någon guds budskap eller en ny teleoperatör. De sistnämnda är tack och lov rätt lätta att slippa.
Taxichaffisgläffsandet från Mount Narcissus
Svider det fortfarande eller är det bara tomt? Själv är jag kvar i de där sekunderna som tickar i tysthet efter att sista straffen är satt och kistan igenspikad. Sen tomhet. Hur mycket väger en själslig fotbollsförlust? 21 gram?
Myten om porren
Våren är här. En lustfylld tid. Med solens och värmens återkomst knullas det i var och varannan buske. Hos blommor och bin. Vi är för hämmade sen vi lade av att bo i långhus och blota till Tor. Eller?
