Står bredvid och ser.
Står bredvid och finns men mina händer, min röst, min närvaro får inte röra, inte höras, synas.
Genom ett högt rör av tjockt glas vari jag befinner mig utan att ses utifrån, ser jag det som händer porslinspojken och mitt skrik av vanmakt hörs bara uppåt till en gud jag överlåter att styra skeendet rätt.
Måste det ibland gå ett helt liv för att lära sig inse det som i början ändå var rätt?
Måtte ett hjärta som detta inte bli trampat på, måtte foten hejdas och känna mjukheten och värmen i marken i tid.
Det har klappat för tro, hopp och kärlek men nu blåser det så kallt, så kallt i häggblommornas tid över en blek kind och tårfyllda ögon ser inte det sköna, för det är så kallt så kallt i ett hjärta av guld.
Tommy
din lycka ligger i din fästmös hand
där du går på åkern och väntar
fast häggarna blommar och rosenfinken
är pleased to see you
och sunnan blåser i rönnen
inget av detta ser du
där du går på åkern och väntar
du går där och tänker på de minnen ni har
och ser inget annat än henne
fast sommaren står i sin skiraste blom
kring din unga gestalt där i solen
som lyser så ljus över pannan.
Solveig
Av Solveig Sjöskog 30 mar 2002 14:51 |
Författare:
Solveig Sjöskog
Publicerad: 30 mar 2002 14:51
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå