En kypare går till sjöss

En solig lördag förmiddag anlände jag till Göteborg. Fortfarande med varningens ord ringande i öronen. Far hade varnat för minor i Norrsjön - detta hoppades jag slippa.
Mors förmaningar om vådan av att möta galanta damer hoppades jag att få prova på. Ingen åtgärd från min sida att undvika dessa. På stationen togs taxi till hamnen där jag såg det vita vackra fartyget ligga. Väl ombord tog det en stund innan jag hitta en vaktman som visade en hytt där jag skulle husera till måndag morgon.

Nästan ensam ombord började en upptäcktsfärd - några pratsamma fanns inte varför jag beslöt ta en spatsertur till stora staden. Första näringsstället jag fann var Gamle Port. En lokal som genom åren skulle besökas många gånger. Mitt i city, premiärdag för en ny dryck. Grapefruktstonic. Någonstans i bakhuvudet hade jag hört talas om denna exotiska frukt men aldrig mött någon i levande livet. Smaken var underbart frisk och passade bra till gin.

Efter lunch fortsatte flanerandet upp för Avenyn. Jag minns att på vänster sida fanns små trädgårdar där kaffe och nybakade våfflor serverades. Vidare till Liseberg. Någon varieté besöktes samt middag på något enklare ställe. Efter uppträdet på stora scenen - spårvagnsfärd hem till den ensamma hytten.

Här minns jag att viss rädsla och oro för vad jag gett mig in på uppstod.

Söndag morgon var det att leta efter var jag kunde få frukost - blev tillfrågad om var jag skulle jobba. "I matsalen", svarade jag. Fyra servitörer visade vägen och talade om att de sedan skulle vara på soldäck och jag var välkommen. Jag anslöt mig till dessa framtida kolleger och ytterligare ett nytt vokabulär hördes. Vi skulle ha varsin "drink" - samma som grogg - men lät lite mindre varför det blev flera vid varje party. Efter en härlig soldag målades stan lite röd och nattamat intogs på Henriksberg.

Måndag morgon var det dags för mönstring - denna företogs ombord - efter all pappersexercis samt läkarundersökning var det dags att inställa sig på arbetsplatsen. En stor besvikelse - jag skulle jobba i ett lastrum ombyggt till sov och matsal. Detta var avsett för skolklasser och andra sällskapsresor. Ett förråd av såväl starka drycker som måltidsdrycker skulle hämtas och ansvaras för. Mat - ja - överhuvudtaget allt skulle hämtas ett däck upp.

Gick väl an då vi låg vid kaj - men ute i den öppna sjön var det inte lätt. Ungefär ett 50-tal varje resa - som samlade ihop varsin femma till dricks och tack - gjorde det lättare.

En tur i veckan seglades.

Torsdagar var en hel fridag och London besöktes med tåg och buss som färdmedel. En dubbeldäckare - utan att veta vart den skulle hän - var spännande. Det fanns alltid en pub vid ändstationen och även en buss tillbaka. Vissa sevärdheter var ett måste. Så det blev något av en hetsjakt - runt - runt. Utöver de av rederiet utbetalade mynten och dricks finansierades uppehållet i land genom smuggelaffärer. Armbandsur stoppades in i fickan där normalt livremmen skall vara - dessa såldes i en antikaffär och gammalt silver köptes och såldes i sin tur i Göteborg. Detta gav möjlighet till teaterbesök där musik dominerade. Min engelska var inte av de kvaliteten så att talpjäser gav något utbyte. Däremot blev en eftermiddagsföreställning med Läderlappen på repertoaren ett minne för livet. Museum m.m. var intressant. Hur jag hittade runt? I ärlighetens namn skall sägas att en av flickorna i matsalen förbarmade sig över mig och blev min guide både i det ena och andra hela sommaren.

Med andra ord - flera upplevelser berikade mig.

Efter säsongen skulle plats i matsalen erbjudas - men det var som om jag inte ännu var mogen till detta slags jobb. Kände mig inte färdigutbildad.

Att det gungar uppå havet - så det gungar när vi går sjöng Edvard Persson i en film. Det intygar jag - men sjösjuka vet jag inte vad det är. Mådde man dåligt var det oftast självförvållat.

Ytterligare nymodigheter upptäcktes - ombord fanns en
"slabbkista" - här fick man en gång i veckan köpa sprit - en flaska gin kostade 5:-. 200 ciggaretter samma pris. Spriten var bra att ha om man någon gång kom med på något gästabud. Cigaretter - som presenter gick bra. Tack vare min flickbekant blev vi inbjuden till ett stort antal fester.

Nu träffade jag manliga arbetskamrater som var homo. Detta var också något nytt - en viss reservation från min sida kunde nog märkas - men efter någon tid upptäckte jag vilka fina och underbara personligheter dom var.

I mitten på augusti skulle turisten stängas och jag flytta upp i matsalen. Jag avböjde som tidigare nämnts. Min flickvän som var bosatt långt upp i landet - tog farväl och lovade hålla kontakten.

Nu blev det inte så.

På väg mot Malmö stannade jag till i Laholm med avsikt att åka ut till Mellbystrand för att se om någon bekant var kvar. Nästan all personal kom detta år från Palladium i Malmö.

De var lite kort om servispersonal och då någon kände igen mig - bad de mig hoppa in sista lördag - söndag för säsongen.

Detta gjorde jag och vid avslutningsfesten sade det klick och hemfärden skedde i sällskap med min blivande hustru. Det är en helt annan historia.

Av Lennart Ekman 10 sep 2001 10:04