Myten om porren

Våren är här. En lustfylld tid. Med solens och värmens återkomst knullas det i var och varannan buske. Åtminstone hos blommor och bin. Vi själva är ju alldeles för hämmade sen vi lade av med att bo i långhus och blota till Tor. Eller?

Tomma tunnor skramlar mest. I en artikel på Sourze idealiserar Stefan Whilde porren som ett "ursprungligt", "naturligt fenomen" med anor från forntiden när "Befruktningsritualer var ett viktigt inslag i kulturen. Ju högre en kultur blir desto mer avancerad blir också sexualiteten" ... "Klippkonsten i Sahara vittnar om lustfyllda rapporter från sängkammaren" .... Samtidigt skriver andra skribenter om rättvisan i rättssystemet när våldtäktsmän frias och en bråkdel av de anmälda våldtäkterna leder till åtal. Kvinnor vill alltid ha sex, kvinnor vill knulla med många män, kvinnor är slampor och män potentiella våldtäktsmän. En naivare och mindre påläst skildring får man leta efter.

För det första har porr ingenting gemensamt med erotik eller lust. Hårdporr som i bästa fall kännetecknas av avancerade gynekologiska undersökningar, i värsta fall av s.k. "fistfucking" djursex och pedofili är en hel skala av sexuellt utnyttjande på olika nivåer. Ett spel för gallerierna, filmade övergrepp. Den underlägsna parten; oftast kvinnan, djuret, barnet avhumaniseras till ett runkobjekt utan känslor. Med avhumaniseringen kommer förnedringen. Mjukporr är en annan sida av myntet. Men frågan är på vilken skala vi graderar mjukporr? Finns det till exempel mjukrasism?

"Vi slog in köttets rus i runstenar och dansade till knullets ära. Sedan kom kristendomen och täckte våra kroppar med skam." Om man bortser från Whildes totala avsaknad av vetenskaplighet, han plockar exempel från olika kulturer, kontexter och perioder och blandar dem utan urskiljning eller källkritisk granskning, så har han skjutit långt över målet.

I Bohuslän finns tretusen år gamla ristade bilder i sten, s.k. hällristningar bevarade. Området med fallosprydda män som plöjer, slåss, dansar, samlagsscener och scener med djursex är en unik bildskatt som finns med på FN:s världsarvslista. Liksom klippkonsten i Sahara. Men det handlar inte om djurisk porr eller "rapporter från sängkammaren". Ristningarna i Bohuslän, klippkonsten i Sahara och sexuella bilder från kulturer världen över hade en djupare symbolisk laddning. De är produkter av samhällen som levde i samklang med, på och av naturen. I Bohuslän handlar det om ett tidigt jordbrukssamhälle där människan var beroende av sol, regn och naturens element för att överleva. Religionen var en fruktbarhetsreligion, och visst knullades det, men sexualiteten fyllde ett djupare syfte. Det var en del av ritualen till gudarnas ära för att främja skörden och motverka missväxt. Troligen dyrkade man en fruktbarhetsgudinna, något som är ännu plausiblare om man hoppar några tiotusen år tillbaka i tiden till stenålder då små kvinnofigurer med groteskt stora bröst och oproportionellt stora vulvor sprids över Europa och Asien. Forntidens stolta, högt ärade fruktbarhetsgudinna till vars ära man knullade i glädje har inget gemensamt med de avhumaniserade och förnedrade porrfilmsskådisarna.
Varje kultur och samhälle sätter sina egna normer och värderingar. I Sverige behandlas barn som barn. I många andra länder i Asien, Sydamerika och Afrika är det inte ovanligt att barn räknas som vuxna vid en ålder av t.ex. tolv. Arkeologen Göran Burenhult har besökt samhällen i Söderhavet som teknologiskt befinner sig på nivå med de neolitiska samhällena, 3000 f. Kr. i Norden. Här uppmuntras den fria sexualiteten och ses inte som något syndigt eller ont. Men Whilde frossar vidare i själva diskussionen och bygger upp en nästan delirisk upphetsning som får sin utlösning i konstaterandet; porr är naturligt, fördömandet av porren gör den till något onaturligt. I de blindas rike är den enögde kung.

Jag är varken moraltant eller rödstrumpa. Erotik och sex mellan heterosexuella eller homosexuella vuxna är naturligt. Knulla på, speciellt i vårens tider! Men jämställ aldrig porrindustrin med kulturer där sexualiteten utgjorde en del av sättet att kommunicera med gudarna, säkerställa fruktbarhet och god skörd samt att tillbedja den vördade gudinnan. Hos porren finns ingen mänsklighet, inga känslor, ingen naturlighet. Det är en falsk verklighetsbild efter en stereotypisk mall som grundar sig på fördomar, våld och avhumaniserande av människor. Samma avhumaniserande tankevärld som existerar vid gruppvåldtäkter. När det gäller barn och djur - ett brott. Vi lever inte på Medeltiden, då förekom gruppvåldtäkter ytterst sällan och främst i krigssituationer och lagen om "kvinnofrid" var stark. En hel del i Stefan Whildes resonemang är förnuftigt. Tyvärr lyser hans uppenbara okunskap igenom. Men för somliga är det lättare att prata än att säga något.

Av Ninna Bengtsson 06 maj 2004 16:27