Hinner vi leva.....
......när klockan inte går sakta nog? Eller är detta livet; stressen, måsten och frustration?
Feminism – osäkerhetens alibi
Hösten 2008 började jag sakta att sprätta upp sömmarna på mitt feministiska engagemang. Motståndet fanns där, men sen uppenbarade sig sanningen. Inte ful, inte skrämmande, utan befriande. Feminismen var ett uttryck för en osäkerhet jag bar inom mig.
En högre art skulle ta mänskligheten i kragen
Kommer det så kallade människosläktet att sakta men säkert regissera sin egen undergång, eller finns en möjlighet att istället skapa förutsättningar för hållbar och stabil fortlevnad?
Låt framtidsdrömmarna få liv igen
Det blir allt högre konkurrens om platserna på många universitetsutbildningar. Sakta börjar vi inse att möjligheten till drömjobbet blir mindre och mindre. Men hur långt ska det gå?
Att föda barn
Svetten rann och det klibbade under melonbrösten. Tungan hängde vid hakan för varje steg jag tog. Med ena handen på väggen och den andra under magen gick jag sakta framåt som ett urverk, vaggandes.
Wij och Ternheim i Växjö - udda söndagslyrik
Ljuset i taket tänds och sakta rör sig publiken mot den vänstra respektive högra utgången. Sorlet varvas med sekunder av tyst eftertänksamhet. Tomas Andersson Wij och Anna Ternheim har stått på scen.
En vaxduk suger inte åt sig tårar 2
Snöflingorna singlar sakta till marken och bildar denna första vinterdag ett jungfruligt täcke. Jag är nyss fyllda sex år och ska försöka börja skolan ett år tidigare. Jag håller mor hårt i handen..
