Låt framtidsdrömmarna få liv igen

Sedan jag var liten har jag alltid haft en dröm om vad jag vill bli. Men då fanns inga hinder, inte i min värld. Det var kanske det som gjorde att man vågade drömma så starkt.

När åren gick började jag så småningom höra om betyg och konkurrens. Jag började förstå att man var tvungen att kämpa. Men drömmen brann fortfarande lika starkt. Det var den som fick mig att jobba så hårt. Men mitt i allt kämpande så smög sig sanningen sakta ikapp mig. Den viskade i mitt öra att det inte skulle gå. Det var alla MVG som gällde, annars var det kört.

Idag pluggar jag andra året på gymnasiet, med ganska bra betyg. Ingen toppelev men över medel skulle jag gissa. Jag frågar ofta om folks framtidsplaner. Allt oftare får jag höra om uppgivna elever vars läkardröm gått i kras. Elever som muttrar att de får gå den utbildningen de kommer in på, att det bara kommer att bli en besvikelse om de drömmer om något speciellt. Konkurrensen är ändå för stor, de kommer inte in. Varje gång jag hör det är det som att något blåser ut ett ljus på en jättestor ljuskrona. Ännu en dröm släcks.

Men vill vi inte ha människor som brinner för sina arbeten på arbetsmarknaden? Folk som verkligen vill kämpa? Det går tusentals människor arbetslösa. Människor som mer än gärna hade velat plugga, kämpa och bli någonting. Vara en del av samhället, påverka och hjälpa till. Ska dessa människor inte ens få en chans? Är det inte slöseri med resurser att låta dem gå hemma, leva på de som lyckades komma in på universitetet?

Sänk lönerna för de populäraste yrkena. Vill man jobba som något ska man göra det för att man brinner för yrket, och inte för att man får bra betalt. Tänd ljusen på ljuskronan, låt drömmarna få liv igen!

Av Jessica Sidenros 19 okt 2009 10:31