En anhörigs brev
Att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa är tufft. Med ett år fyllt av oro, sorg och hopp kände jag mig tvungen berätta för föräldrarna till barnen på skolan där jag arbetar. Efteråt kändes det skönt och befriande... nu var jag mindre ensam.
Sierskan på Omberg 5
Snörök över Vättern. Hon kände människornas svarta hål. Hålen behövde fyllas på hela tiden. Annars sjönk de, rakt ner i den nästan bottenlösa ångesten.
Känslan av att förlora hoppet om att få barn
En journalist bad mig förklara hur jag kände när jag gått igenom mitt tredje missfall, och det här är vad jag skrev.
Slagen som förändrade
Hon kände inte igen mannen framför sig. Han som stod med galet ansiktsuttryck och höll ett fast grepp om hennes hals.
Lords sista farväl
"Ett stort underbart hundleende riktades mot mig och jag kände kärleken strömma från honom. Visste han? Det verkade nästan som han välkomnade detta som väntade..."
Med allt du gör - ha den 7:e generationen i åtanke
En mayaindiansk vän sade "Jag har moderna, tekniska saker här i Sverige, men jag tycker inte om dom. Jag kände större lycka utan dessa i Guatemala när jag växte upp."
Min vansinnesfärd
Jag kände mig som Kungen, tror jag, och kunde ha förstört tre liv förutom mitt, om något hade gått snett.
