En anhörigs brev
Att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa är tufft. Med ett år fyllt av oro, sorg och hopp kände jag mig tvungen berätta för föräldrarna till barnen på skolan där jag arbetar. Efteråt kändes det skönt och befriande... nu var jag mindre ensam.
Sierskan på Omberg 5
Snörök över Vättern. Hon kände människornas svarta hål. Hålen behövde fyllas på hela tiden. Annars sjönk de, rakt ner i den nästan bottenlösa ångesten.
Känslan av att förlora hoppet om att få barn
En journalist bad mig förklara hur jag kände när jag gått igenom mitt tredje missfall, och det här är vad jag skrev.
Anders Bagge - därifrån har han fått sin goda sida
"När jag tittade på Idol häromkvällen märkte jag hur snäll, mjuk och omtänksam jurymedlemmen Anders Bagge verkade vara gentemot de deltagande. Det där kände jag direkt igen..."
Vi kände alla till vad som pågick runt Doris Hopp
"Som strippa under hela 70-talet så känner jag ju till flera av de inblandade. Det fanns nog få, om ens någon, i Stockholms porrvärld som inte visste vad som pågick runt Doris."
Kärnfamiljen - en kvinnofälla
För första gången någonsin håller jag med Bo Rothsteins i sitt inlägg på DN Debatt 28/1. Det var länge sedan jag så fullkomligt kände att här har någon satt fingret exakt
Gäller lagen lika för alla?
När jag gick i högstadiet hade vi två poliser i mitt bostadsområde som kände igen varenda unge och säkert kunde namnet på minst hälften av dem.
