En anhörigs brev
Att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa är tufft. Med ett år fyllt av oro, sorg och hopp kände jag mig tvungen berätta för föräldrarna till barnen på skolan där jag arbetar. Efteråt kändes det skönt och befriande... nu var jag mindre ensam.
Sierskan på Omberg 5
Snörök över Vättern. Hon kände människornas svarta hål. Hålen behövde fyllas på hela tiden. Annars sjönk de, rakt ner i den nästan bottenlösa ångesten.
Slagen som förändrade
Hon kände inte igen mannen framför sig. Han som stod med galet ansiktsuttryck och höll ett fast grepp om hennes hals.
Lords sista farväl
"Ett stort underbart hundleende riktades mot mig och jag kände kärleken strömma från honom. Visste han? Det verkade nästan som han välkomnade detta som väntade..."
Fred på Jorden!
Om alla kände den kärlek till naturen, djuren och till sin nästa som naturfolk gör och försöker få alla att öppna till, så skulle det vara annorlunda på Jorden.
Kärnfamiljen - en kvinnofälla
För första gången någonsin håller jag med Bo Rothsteins i sitt inlägg på DN Debatt 28/1. Det var länge sedan jag så fullkomligt kände att här har någon satt fingret exakt
Jag var 11 när jag blev våldtagen första gången
"Jag kan villigt erkänna att jag älskade att gå ner för catwalken och känna allas ögon på mig. Jag älskade att gå på festerna och vara snygg. Jag älskade pengarna. Och uppmärksamheten. Det gjorde jag för att jag kände att modellandet var min revansch."
