En anhörigs brev
Att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa är tufft. Med ett år fyllt av oro, sorg och hopp kände jag mig tvungen berätta för föräldrarna till barnen på skolan där jag arbetar. Efteråt kändes det skönt och befriande... nu var jag mindre ensam.
Sierskan på Omberg 5
Snörök över Vättern. Hon kände människornas svarta hål. Hålen behövde fyllas på hela tiden. Annars sjönk de, rakt ner i den nästan bottenlösa ångesten.
Känslan av att förlora hoppet om att få barn
En journalist bad mig förklara hur jag kände när jag gått igenom mitt tredje missfall, och det här är vad jag skrev.
Mamma måste jobba!
Många kvinnor pratar om friheten de kände när de efter sin mammaledighet började sina arbeten igen. De fick prata med jämnåriga och sitta med kaffet ifred.
Med allt du gör - ha den 7:e generationen i åtanke
En mayaindiansk vän sade "Jag har moderna, tekniska saker här i Sverige, men jag tycker inte om dom. Jag kände större lycka utan dessa i Guatemala när jag växte upp."
TRON
Jag luktade på de saltstänkta vindarna, kände doften av tång, hörde måsarnas skrik, men jag såg ingenting…
Nisse, Bimannen och Transvestiten
Jag har haft turen att träffa på tre människor med udda liv. Två som hör till dem som kommer att falla i glömska, när vi som kände dem är borta. Och en som kommer att leva kvar lite längre.
