Februari månads lyckliga invandrare

Men min lycka är ingenting jämförd med förra millenniets lyckliga invandrare. Ni kommer kanske ihåg invandrargrabben som åkte till Afrika för att ta reda på vem hans far var. Han upptäckte att fadern var en kung och han själv därmed en prins. Tack vare denna upptäckt fick han efter att ha varit arbetslös i många år en anställning hos LO. Hans arbetsuppgifter undrar ni. Jo, han skall undervisa mindre lyckligt lottade invandrare i demokratifrågor; frågor som allas lika värde, allas lika rätt och möjlighet till utbildning och arbete oavsett varifrån man kommer, vilket ursprung man har, vilken samhällsklass man tillhör. LO:s kamp mot etnisk diskriminering har gett mig framtidshopp.

Min far var iranier, min morfar engelsman. Varken den iranska eller den engelska kungafamiljen är känd för att vara trogen. Så, förväntansfullt har jag bett min släkt i Iran såväl som i England att ta reda på om jag inte härstammar från någon kung. En prinsesstitel garanterar mig en livstids syssel- pyssel- sättning.

Prinsessan Lillian är hela svenska folkets prinsessa. När hon knackade på dörren till hovet var det ingen som sa: "Tack för visat intresse! Tyvärr kan vi inte ta emot dig, du kan inte svenska. Något asylskäl som matchar våra konventioner har du inte. Av humanitära skäl kan vi inte heller ta emot dig; det finns gott om svenska blondiner som kan duga åt en ensam prins!"

Prinsessan Lillian är idag representant för AB Sverige. Hon kan fortfarande inte svenska. Hon representerar landet på sitt modersmål. Det blir säkert vackrare så. Det var prinsessan Lillian och LO:s prins jag tänkte närmast på när jag bad om släktforskningen.

Innan jag kom till Sverige var jag student och läste kemiteknisk linje. Här i Sverige sadlade jag om och började läsa juridik efter att ha sett för många avsnitt av Lagens Änglar. När jag läste juridik var jag säker på att jag skulle få ett arbete som jurist efter avslutade studier. Ofta påminde jag mig om vad den numera avlidne kinesiske ledaren Deng Xiaoping sa: "Det spelar ingen roll om katten är vit eller svart. Bara den kan fånga mus." Möss kan jag minsann fånga, tänkte jag då.

Men det blev inte så. Jag hade fel. Personer och organisationer som slår sig för brösten för sina insatser för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter i avlägsna och exotiska länder, tackade mig för visat intresse, och beroende på närmaste högtid eller lov önskade de mig: "Gott Nytt År!" eller "Trevlig sommar!" eller "Glad påsk!" Och jag blev så glad bara för det. Tiden gick i arbetslöshetens tecken. När IT och Internet var på allas läppar tänkte jag att det blir min räddning och jag började läsa data- och systemvetenskap i Kista.

Vissa människor samlar frimärken och konst. Dessa föremål stiger kontinuerligt i värde. Vi invandrare samlar universitetspoäng. De blir helt värdelösa när vi inte kan tillämpa våra teoretiska kunskaper. Vi får aldrig chansen att visa att vi är kan lika mycket som alla svenska nybakade jurister, ekonomer, läkare, civilingenjörer, etcetera.

Allt är Centrala Studienämndens fel. Nämnden har i åratal beviljat oss invandrare studiemedel fast den visste att vi inte skulle kunna få något arbete. CSN beviljade oss dyra studielån mot bättre vetande. Jag överväger att stämma nämnden. Mina juridiska kunskaper bör någon gång komma till användning.

Min handläggare på arbetsförmedlingen sade att jag gjorde fel när jag sökte arbete enbart som jurist eftersom det var svårt för en utländsk kvinna att få ett arbete som jurist. Han sade vidare att jag måste börja söka jobb som städerska. Det var just i den här branschen invandrare hade stora möjligheter, tillade han. Jag lovade att skicka en intresseanmälan så fort en städfirma sökte städerska med juristexamen, en svensk sådan. Jag bad honom se till att jag får arbeta - städa - på advokatbyråer eller tingsrätter. Högsta domstolen stod högst på min önskelista.

Många föreslog att jag skulle bli medlem i något politiskt parti: "Du har ingen chans om du inte är med i ett politiskt parti. Många partier vill visa upp dig som exempel på integration och mångfald i sitt parti. Du behöver inte alls kunna något", var deras råd.

På en anställningsintervju ställde arbetsgivaren som första fråga om jag var gift. Med glimten i ögat skyndade jag mig för att fråga: "Vill du fria?" Men han tyckte att min fråga var obefogad. Han erbjöd mig en API-anställning med en månadslön på 8000 kronor av vilka försäkringskassan skulle betala 7000 kronor och de resterande 1000 kronorna skulle han betala mig eftersom jag var kvinna, invandrare och tydligen inte kunde prata och förstå svenska bra. Allt i enlighet med de regler som gällde. Jag invände mot den låga svältlönen. Han genmälde att det var omöjligt för mig som utländsk kvinna att få jobb som jurist någon annanstans och föreslog att jag skulle söka arbete som servitris. "Du skall inte glömma bort att du är kvinna, invandrare och har en brytning", löd hans sista ord. Hur skall jag kunna - om jag nu ville - glömma bort att jag är kvinna, att jag är invandrare?

Nej, jag glömmer aldrig bort att jag är kvinna, invandrare, jurist, kompetent och har en sexig brytning. Utan att ha behövt byta vare sig namn eller kön fick jag ett jobb som jurist och därmed blev jag februari månads lyckliga invandrare. Finns det flera?

För drygt ett halvt sekel sedan sade Albert Einstein följande: "Det är mycket nedslående att leva i en värld i vilken det är lättare att spränga en atom än en fördom."

I min bokhylla står en bok som jag fick på min första undervisning i svenska när jag anlände hit. Den heter: "Welcome to Sweden!"

Har jag någon gång någonstans varit välkommen, undrar jag.

Av Farzaneh Dehdari 12 sep 2001 15:21