Parti för patriarkat

För feminister personifierar patriarkat ett manligt förtryck som man menar att kvinnan i alla tider levat under. Men det är en illa vald symbol. Patriarkerna var vördnadsvärda män som tog hand om och skyddade sin familj. Som kvinnor och barn kände sig trygga med. Familjefäder.

Synonymt med patriarkat använder feminismen begreppet gubbvälde som förklenande omdöme över strukturer i vårt samhälle de vill förändra. Gubbväldet skall krossas. Men gubbar har varit unga män, som ägt mod och intelligens, haft framåtanda och skapat företag, byggt upp positioner och gjort karriärer. De har gett sig ut i världen och tagit sig fram på de villkor som gällt, i hård konkurrens, utan kvotering. De startade Ikea, de ledde Volvo, de utvecklade industrin, de ordnade barnbidragen, de byggde Sverige. Männen tämjde elektriciteten, upptäckte kontinenterna, byggde vägarna, skapade datorerna, förstod atomteorin, insåg tyngdlagen och formulerade relativitetsteorin. Männen skapade religionerna, skrev musiken, tänkte filosofierna, skrev dikterna och målade tavlorna. Den värld vi lever i, är skapad av män. Och den är på många sätt storslagen.
Detta skapande har för män varit livets mening och format människans utveckling. Kvinnor hade andra uppgifter, de ansågs ha andra egenskaper.

Mellan dem fanns en polaritet, ett spänningsfält. Män skulle besitta manlighet och kvinnor skulle vara kvinnliga. Könen var inga sociala konstruktioner utan biologiska energier som alstrade liv och kärlek. På den tiden. Numera verkar kärlek ersatt av hat och biologiskt kön av genus. Män och kvinnor är lika och att de haft olika roller skylls på gubbväldet som skall ha bromsat kvinnans möjligheter. Därför skall det krossas.

Men inte bara gubbväldet. Också manligheten håller feminismen på att skjuta i sank. Tidigare extremfeministiska schablonbilder av män som förtryckare och potentiella våldtäktsmän har blivit en mainstreamuppfattning. Diffusa och högljutt framförda teorier om könsmaktordning, strukturellt våld, och gender har inte analyserats och har fått vinna gehör oemotsagda. Manligt våld mot kvinnor förstoras upp, trots att undersökningar visar att det troligen inte är ökande. Det är däremot kvinnors benägenhet att anmäla. Att kvinnor är underbetalda och att deras dubbelarbetande överstiger männens har fått allmän acceptans trots att det finns undersökningar som visar det inte förhåller sig så.

"Mannen är det skyldiga könet. Män borde straffbeskattas,. Män är talibaner. Män har en kollektiv skuld. Män är djur. Mannen är felprogrammerad." En negativ mansbild sprids i skolor, på universitet, in i riksdagen. Bland de som nu är extremfeminister rörs ett hat mot mannen. "Män skall strimlas", sjöng man på Fis kongress, i vida feminisiska kretsar bekänner man sig till SCUM-manifestet Society for Cutting Up Men På dagis försöker man ändra pojkars beteenden och göra dom mer flickaktiga. Våra feministiska massmedia förmedlar ett kvinnligt mjukt och feminint vackert mansideal.

Män mår inte bra i dagens Sverige. De är vilsna. Hur skall de vara annat när det inte finns några förebilder? Och hur skall pojkar kunna hitta sina förebilder bland vilsna män? Pojkar presterar sämre i skolan. Färre unga män än kvinnor blir antagna till högre utbildning. Fyra av fem självmord begås av män och män lever i genomsnitt sex sju år kortare liv än kvinnor. Manligheten befinner sig i kris. Under feminismen attacker svarar männen med att stämma in i feministkören eller tystnad. Det är symtomatiskt att motståndet mot feministiska vettlösheter gjorts av kvinnor, Maria Abrahamsson, Susanna Popova och Evin Rubar.

Det är inte längre kvinnan som är objekt. I stället är det mannen som blivit objekt för kvinnors missnöje. Kvinnor har tillägnat sig det som kallas problemformuleringsprivilegiet och därigenom har deras bild av männen blivit den rådande och den politiskt korrekta.

Men bilden av manlighet bör inte formuleras utifrån och inte formas av lesbiska, missnöjda, upprörda, massmedieindoktrinerade kvinnor. Och männen bör inte köpa den mansuppfattning som sprids. Kön är inte betingat av sociala faktorer. Vår biologi jävar det. Män bör i stället bejaka sitt manliga kön, söka efter en manlig moral och manliga förhållningssätt i sina hjärtan, själva bli subjekt och forma en positiv självbild. Och varför inte söka sig tillbaka till den som har gällt sedan mänsklighetens begynnelse, fram till vår tid.

Av Jan Wiberg 30 okt 2005 22:30